Framtidens fundament

Jörgen Andersson ser skissen av H+ och hör hur ledorden i dagens samhälle ligger till grund för morgondagens Helsingborg.

Kultur. Håkan Asmoarp är projektledare för stadsförnyelsedelen av H+-projektet. ”Vi ska vara Sveriges mest spännande stadsutvecklingsprojekt”, säger han när jag träffar honom under ett Öppet Hus som H+-kontoret anordnat i sina lokaler på Bredgatan.

Under kvällen presenteras Fördjupning av översiktsplan för H+ (FÖP H+). I stadsplaneringsprocessen markerar handlingen ett viktigt steg. I utställningshandlingen har åratal av diskussioner, skissande, tävlingsförslag och politiska överväganden kokats ner till en avsiktsförklaring som sträcker sig 25 år in i framtiden. Om FÖP H+ antas kommer den att ligga till grund för kommande detaljplanearbete som radikalt kommer att förändra Helsingborgs södra delar.

Som alla översiktsplaner är FÖP H+ ett dokument som ska styra det framtida stadsbyggandet, men framför allt är den ett uttryck för den tid den kommit till i. Nyckelorden är ekologisk, social och kulturell hållbarhet, medborgarinflytande och bevarande av planområdets kulturskapande värden.

Jämfört med tidigare generationers planprogram har de värdeladdade begreppen bytts i sin motsats: istället för storskaliga lösningar försöker man utgå från varje delområdes unika karaktär, istället för funktionsuppdelning ska olika funktioner (exempelvis boende och industriell verksamhet) blandas. Istället för att riva bort allt och starta med en tom yta vill man utgå från den historia och kultur som finns på platsen. Processen ska också tillåtas ta tid, vilket kräver en ständigt pågående dialog mellan inblandade aktörer. Bland annat innebär allt detta att stadsplanerare och arkitekter måste lämna ritbordet och prata med folk. Andra yrkesgrupper, som kulturgeografer och miljövetare, blir alltmer inbegripna i processen.

FÖP H+ är fascinerande läsning. Här skissas många intressanta utvecklingslinjer. När järnvägen grävts ner i en tunnel och Järnvägsgatan rätats ut försvinner de barriärer som nu isolerar Hamnen, Planteringen och Gåsebäck från den övriga staden. Ett blågrönt stråk ska sträcka sig från Jordbrodalen, via en park på det gamla Husarområdet och en kanal längs Bredgatan till Öresund och en havsnära kajpromenad.

Pirerna kommer att bli eftertraktade bostadsområden vid vattnet (i stort sett bara bostadsrätter) och Gåsebäck ser man som ett dynamiskt och experimentellt område för boende (med större andel hyresrätter) och alternativa verksamheter. Det som faktiskt gör H+ till ett spännande projekt är dess, på ett sätt begränsande, förutsättningar. Hamnen, färjetrafiken, industrierna och reningsverket ska vara kvar i området. Man måste hitta lösningar för att få dessa bullrande, ibland miljöfarliga och utrymmeskrävande verksamheter att samexistera med boende- och rekreationsmiljöer. Det skiljer H+ från projekt som Västra Hamnen i Malmö och Hammarby Sjöstad i Stockholm.

”H+ området skulle lämpa sig väl för utveckling av det kulturella mellanskikt som saknas i staden” är en formulering som plötsligt dyker upp. Vad är ett ”kulturellt mellanskikt”? Uppenbarligen något som saknas i alla fall, och som antas kunna öka stadens attraktionskraft om det funnes. På ett annat ställe hoppas man i den stenhårda konkurrensen kunna locka ”innovativa och företagsamma människor” genom att erbjuda attraktiva livs- och kulturmiljöer.

Här börjar det bli komplicerat. Författarna till FÖP H+ ser framför sig vissa målgrupper – här till och med en kategori av människor som inte finns i Helsingborg idag, eller som finns men som behöver rätt förutsättningar för att kunna blomma ut – som ska lockas till området. Samtidigt är ledstjärnan i planeringsprocessen att den ska vara öppen och kunna ta oväntade vägar. Frågor som infinner sig: går det att planera fram spontanitet, och vad gör man om den spontanitet som eventuellt uppstår strider mot intentionerna i planen?

Det här är frågor som gör alla liknande, till synes anarkistiska stadsförnyelseprojekt som H+ spännande att följa. De rymmer många lockande möjligheter, men också inneboende konfliktytor. Det blågröna stråk som frammanas är kanske den viktigaste sammanlänkande strukturen. Det är tänkt att sträcka sig bland annat genom Gåsebäcksområdet. ”När det blir genomförbart”, konstaterar man på ett ställe, ”beror på ägarstruktur och intresse för förändring från fastighetsägare”.

En annan knäckfråga handlar förstås om vilka bostäder som kommer att byggas. Ett av syftena med FÖP H+ är att bryta mentala och sociala barriärer och motverka fortsatt segregation. Som man mycket riktigt framhåller kommer projektet att misslyckas om H+ blir ett homogent område – till exempel för ett välutbildat och innovativt ”kulturellt mellanskikt”.

Medlet för att uppnå målet är att skapa nya bostadsområden med blandade upplåtelseformer och priser på boende. Det finns klara sådana intentioner i FÖP H+, och på flera ställen framhålls vikten av att en hög andel hyresrätter i nyproduktion och omvandling av fastigheter till bostäder. Här ifrågasätts också den populära tes som säger att produktion av dyra bostäder sätter igång flyttkedjor som möjliggör för nya grupper att komma in på bostadsmarknaden, så att säga i den andra ändan. Dessa effekter tror många idag är marginella. Istället bör man alltså bygga nytt även för unga människor och för dem som har lägre inkomster.

Hur det blir med detta står, som allt annat i FÖP H+, skrivet i stjärnorna. Det är mycket svårt att bedöma hur stora chanserna är att planens visionära intentioner kommer att slå in och hur de kommer att gestalta sig.

Något som saknas i planen är ett dragplåster, något som om det förverkligas skapar ett sug till och i området. Här finns inget som ens avlägset liknar Turning Torso, Globen eller ett anslående kultur- eller konferenscentrum. Sådana investeringar i ett områdes attraktionskraft förläggs i Helsingborg av hävd till andra delar av staden, och så tycks det förbli även nu om kommunstyrelsen får bestämma. Men kanske blir det en folkomröstning om Saltkristallernas läge, och då finns det flera intressanta lägen inom H+-området att titta på.

Dialog med och inflytande från medborgarna är – i alla fall på pappret – en av hörnstenarna i H+-projektet. Något som hindrar detta är den upplevda känslan av att faktiskt kunna påverka, och säkert också den komplicerade och i tid utdragna processen. Kanske är det därför så relativt få av Helsingborgs upp emot 130 000 invånare sökt sig till SHIP kvällen då FÖP H+ presenteras. Men än finns det tid: utställningen pågår till den 7:e juni, vilket också sammanfaller med remisstidens utgång.

Fotnot: Utställningen "Fördjupning av översiktsplan för H+" visas på SHIP, Bredgatan 11, till och med den 7 juni.

Jörgen Andersson vantinge@telia.com