Svar direkt från Mattias Elftorp
Kultur. "Med barnkonventionen som utgångspunkt", säger Annelie Kungsman Persson från Migrationsverket om sitt projekt Riktad information till asylsökande barn. Kanske är det därför Bamseserien ligger så långt från verkligheten för många asylsökande? För barnkonventionen verkar inte ligga högst på dagordningen i den svenska asylpolitiken. När jag pratar med personer som jobbar med ensamkommande flyktingbarn hör jag hela tiden om saker som inte platsar i den skönmålning som Migrationsverket vill ge av sin verksamhet, bland annat i Egmonts Bamsetidning. Saker som inte är allmän kännedom i Sverige men som sker hela tiden. Senast hörde jag om en kille som mår så dåligt och är så desperat att han sytt igen munnen på sig själv.
I serien kommer Mim, ett av de två asylsökande barnen, från ett land i krig. Hon får stanna medan det andra barnet får åka hem igen. Situationen i Mims ursprungsland liknar den i till exempel Irak, dit det sedan i höstas går ett nytt flyg var tredje vecka fullt med avvisade asylsökande. De väcks mitt i natten på förvaret där de suttit inlåsta i väntan på avvisningen och skickas utan ägodelar till en oerhört osäker situation. Det är inte vad som händer i serien, men det är så det ser ut i verkligheten för alldeles för många.
Då spelar det ingen roll om Migrationsverket använt barn som bollplank när serien gjordes, den är fortfarande ett hån mot alla dem som upplever en helt annan veklighet. En sak har Kungsman Persson rätt i åtminstone: Lagarna behöver ändras.
