Underjorden tur och retur
En rejäl och rikt förgrenad trädrot hänger i taket på Jens Henricsons installation "Efterklang" i 81 m2 på Dunkers bottenvåning. Den som kommer in i rummet är under roten – i underjorden.
Bildmaterial
En stor rot hänger i taket på Dunkers 81 m2 i Jens Henricsons installation Efterklang.
Foto Sören Sommelius.
Plundrat.
/Renalcellscarcinom/
Jens Henricson Vävnad. Detalj. Foto Dunkers.
Kultur. Det brukar sägas att ett träds osynliga rotsystem kan vara lika stort som trädkronan. Genom att blottlägga rötter synliggör Henricson något som annars är dolt.
Han tar också betraktaren ner i underjorden, rentav till dödsriket, till rummet under rötterna.
I fyra form- och färgmässigt reducerade akvareller, serien "Jordfästning", synliggör konstnären arbetet med att förbereda en grav för kistan, graven gestaltas som ett underjordiskt rum. I en intervju på Dunkers hemsida berättar han att han arbetade som trädgårdsarbetare på en kyrkogård, där detta att gräva gravar var vardagsgöra. Han ger också en ingång till "Efterklang", som består av en handfull till formen mycket olika verk som innehållsmässigt relaterar till varandra. Akvarellerna är en stiliserad rekonstruktion av hans mammas gravsättning.
Med den kunskapen öppnar sig installationen och sambandet mellan delarna. Alldeles till vänster innanför dörren finns en kopia av en dödsattest från urologiska institutionen vid Lunds lasarett med den knapphändiga texten ”Pat går ad mortem 94 01 02”. Verket heter "Retrograd amnesi", som betyder oförmåga att återkalla befintliga minnen.
På ena väggen hänger en besynnerlig stor bild, "Vävnad", som vid första anblicken liknar en karta – men som utgör en ungefär hundra gånger uppförstorad bild av ett cancerprov, en bild av njurcancer. Det som har en estetiska nonfigurativ form utgör ett kliniskt dödligt formspråk, för den som kan uttolka det.
Eller av ett naturens formspråk, där vävnadernas strukturer påminner om trädrotens förgreningar.
Plundrat rede består av två delar. På en gammaldags TV-monitor visas en animerad film i loop, en skata som plundrar ett duvrede, skatan står för sjukdom och död. Under en glaskupa, som på museum, ligger några trasiga fågelägg, kantänka resterna av skatans måltid.
"Efterklang" kan ses som en gestaltning av ett utdraget sorgearbete, som också vill synliggöra döden och vår syn på döden, i det sekulära samhället så ofta osynliggjord.
Jens Henricson utforskar rötter, sina rötter, våra rötter, i förgrenade samband mellan natur och människa.
Verket handlar också om minnet, om våra minnen av avgörande händelser, som i de förbleknade akvarellerna och i den animerade filmen om skatan, där det svåra nätt och jämnt blir gripbart.
Jens Henricson har gjort 81 m2 till ett magiskt rum, en installation, där en ung konstnär formulerar frågor och associerar i fältet mellan liv och död, mellan människa och natur och mellan minnesförlustens amnesi och våra bleknande hågkomster. Det är en utställning med ambitioner, konst som påminner om att av jord är du kommen.
Samtidigt påminner den väldiga roten i taket om att människan är en del av naturen – och om att naturen alltid får sista ordet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus