Reinfeldt och det svenska språket

Dela denna artikel

Bengt Göransson Publicerad 21 september 2011 kl. 04:00

Bengt Göransson om språket i Regeringsförklaringen.

En av mina källkritiska metoder är att i stället för att kontrollera alla siffror i en artikel eller ett tal söka upp författarens eller talarens språkliga bilder, metaforer. De säger ofta mycket mer än faktafloden.

Jag brukar följa upp metaforen till dess yttersta gräns. Håller den, då är bilden relevant och argumentet intellektuellt rimligt. Spricker den, ska man vara försiktig. Det tyder på att den som använder den inte tänkt tanken fullt ut. Metaforen syftar till att övertala, inte till att övertyga.

I veckan roade jag mig med att eftertänksamt läsa årets regeringsförklaring, och det var en både skakande och roande upplevelse.

"Finanskrisen är en ovälkommen gäst" och det är inte banker och finansinstitut som "river upp krisens svallvågor", utan hela länder som är roten.

"Roten till svallvågorna" – upptakten till regeringsförklaringen är lovande. Men det blir snart ännu bättre:

Skuldstormen knackar på dörren till länder med höga skulder. Den tar sig in hos dem som har ägnat sig åt att bygga upp stora utgifter för lånade pengar.

En storm som, kanske rentav lite försynt, knackar på dörren! Utgifter som byggs upp! Sjösjukeprosa brukar jag kalla detta.

Där lån bygger skuldberg. Där rivs självbestämmandet ned. …Vi ser hur oron äter sig allt djupare in i ekonomier med krav på smärtsamma åtgärder.

Det är ekonomier som känner oro i Reinfeldts värld, inte människor!

I land efter land ekar nu demonstrationstågen mellan krispaketen.

Förgäves försöker jag konkretisera för mig bilden av ett demonstrationståg som ekar mellan en massa paket.

Det som ofta är politikens huvudproblem – tron att det bara är åtgärder som räknas får till följd att de åtgärder som föreslås blir lite löjliga när de ställs mot de gigantiska problem som de ska lösa.

Vår utgångspunkt är att ett bra land ska bli bättre. Regeringen kommer därför att tillsätta en Framtidskommission.

Så enkelt – att ingen tänkt på att en framtidskommission kan lösa alla kriser.

Regeringsförklaringen innehåller många höjdare för den som gillar pekoral:

Nu behövs alla goda krafter. Till stöd för ett Sverige med ordning och reda i sin ekonomi. Där vi slår vakt om vår välfärd. Till stöd för den öppenhet som omfamnar nya jobb, ser varje människas förmåga och möjlighet att bidra.

Hur går det till när en öppenhet omfamnar nya jobb? Och en öppenhet som ser förmåga hos levande varelser är visserligen en fascinerande tanke, men glasklar är den knappast.

När jag läst till slut väcks olika tankar till liv. Att statsministerns talskrivare gått i den socialdemokratiska flumskolan är uppenbart. En så torftig och luddig språkbehandling kan bara ha odlats där.

Regeringsförklaringen blir med andra ord ett kanonargument för Jan Björklund. Men illavarslande är det att statsministern själv inte tvekar att läsa upp – med allvarsam stämma – den text han har framför sig.

Att han inte har skrivit den är en sak. Men borde han inte ha läst den i förväg?

Eller – än värre – tänk om han faktiskt hade läst den innan han trädde fram inför Riksdagens ledamöter!

I en nyutkommen bok med forskningsambitioner utnämns Reinfeldt till vår tids Martin Luther, och boken har kapitelrubriker som "Härföraren". Han kallas statsman, nedrustare och barnens vän.

I en eventuell nyutgåva föreslår jag att han också benämns "Pekoralisten".

Bengt Göransson

Textförstoring

Kommentarer

I dag:

Kultur

Huvudnyheter