Farväl Elisabeth Alsheimer Evenstedt

För knappa fyra år sedan önskade jag Elisabeth Alsheimer lycka till. Det var då hon tillträdde som ny chef för utställningsverksamheten på Dunkers.

Hon kom knappast som ett yrväder en aprilafton till ett dukat bord. Tvärtom anlände hon till en institution präglad av organisatorisk oro, flyktande kompetens och sviktande verksamhet. Allt skapat av klåfingriga kulturpolitiker med förvirrade organisationsplaner. Vid sin sida fick hon dessutom Marianne Westholm, en person som dessbättre lämnade Dunkers redan för ett drygt år sedan efter att ha lyckats göra sig till ovän med i stort sett hela personalen.

Ingen lätt uppgift att matcha det som hade varit innan.

Och så blev det heller inte.

Nu slutar Elisabeth Alsheimer Evenstedt för att bli intendent på Thielska Galleriet i Stockholm. En annan kulturinstitution präglad av stridigheter. Hennes föregångare Ulf Linde och hans lägenhet i det vackra Thielska längst ut på Blockudden på Djurgården har varit en minst sagt egenartad kulturpolitisk evighetsfråga. Under tiden har denna institution varit försänkt i en djup publik Törnrosa-sömn. För bara några år sedan var jag där och vandrade mol allena genom lokalerna en vacker söndag och betraktade i min ensamhet storslagen konst av såväl Eugene Jansson som Edvard Munch.

När Alsheimer Evenstedt lämnar Dunkers, som en i raden av frustrerade kulturpersoner som ger sig, kan hon förstås klappa lite kärleksfullt på Marianne Lindberg De Geers kaniner och minnas utställningen "Orientering", en av höjdpunkterna under åren som gått.

Hennes konstpedagogiska kompetens och breda kontaktnät kommer säkert väl till pass när livet ska återvända till Thielska Galleriet.

Den perforerade bilden av Helsingborg som kulturstad kvarstår som restaureringsuppgift för den nya verksamhetschefen Katti Hoflin. Lycka till med det. Och lycka till Elisabeth i Stockholm.

Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se 042-489 90 06