Män har makt
Författarförbundets ordförande Mats Söderlund svarar Jens Liljestrand i vår debatt om kvinnovåld.
Bildmaterial
Kultur. Finns det gränser för vår solidaritet?
Angående min text om mäns skuld och ansvar för våld mot kvinnor oroar sig Jens Liljestrand över min läsmetod. I sak är vi ense om att det är nödvändigt att förstå vad manlighet är, hur den konstrueras, och varför män fortsätter att dominera över kvinnor. Därför tackar jag alla män som gestaltar manlighetens kris och "paradoxen" att både vara offer och förövare. Offer antingen för en militant feminism som gått för långt, eller ett patriarkat som har kvaddat deras uppväxt. ”Jag slår och knullar och sviker, eftersom min pappa gjorde det.”
Jag kan känna igen mig i både Liljestrand, Lundell och Knausgård. Jag tror inte att någon av dem försöker slippa undan sitt ansvar, det var inte det jag skrev. De tar ett ansvar genom att skriva de här böckerna. Från olika perspektiv.
Men jag hävdar lika fullt att de, vi, jag i stor utsträckning är kvar i vår egen berättelse. Där männen står i centrum. Jag efterlyser en annan ståndpunkt. Att vi solidariserar oss med de kvinnor och barn som drabbas av våldet.
I frågan om mäns våld mot kvinnor kvarstår för oss, männen, som har majoritet i alla beslutande församlingar, att stoppa det. Att åtminstone se till att brottsoffren, kvinnorna och barnen, får all hjälp och det skydd de behöver.
Och jag hävdar bestämt att vi har mer att lära oss av kvinnor än av varandra.
Till alla manliga väljare och kommunpolitiker som tillsammans bestämmer i hela landet: Inrätta en kvinnofridstjänst och tilldela pengar nog till att driva ett skyddat boende för kvinnor och barn som drabbas av mäns våld, ett skyddat boende där det aldrig saknas platser eller personal.
Kvinnor kan. Män har makt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus