Grafikens väsen
Johanna Gredfors Ottesen om Dunkers Ateljé Larsen-utställning och avknoppningen på Lilla Galleriet.
Bildmaterial
Under stor press
Mästargrafik från Ateljé Larsen, Helsingborg
Dunkers kulturhus
Pågår till 5 augusti 2012
Fredrik Lindqvist
Lilla Galleriet
Pågår till våren 2012
Kultur. Man har tagit i, bröstat sig, slagit på stort. För utöver de dryga åttio deltagande konstnärernas alster i Dunkers stora höstutställning Under stor press har man fraktat hit en stor tryckpress som står i ett av utställningsrummen, skänkt utställningen en smula kunglig glans genom att engagera drottning Sonja av Norge som deltagande konstnär, och, framför allt, fyllt varenda vägg och vrå i de stora salarna med större och mindre verk.
Alla stammar de från samma knutpunkt, Ateljé Larsen i Helsingborg, som konstnärer från hela Norden samarbetat med. Med tillgång till ett så rikt material har man i denna utställning haft möjlighet att ta flera tänkbara vägar: att visa ett grafikens tidsdokument, ett retrospektiv, ett försök till subjektiv kartläggning av grafiken idag och dess framtida roll. Ett språng framåt eller ett blickande bakåt.
”Den här utställningen ska bli en ögonöppnare för vad grafik är idag” menar Ole Larsen. Och visst är grafikens ställning långt ifrån självklar. På ett sätt som man knappast längre talar i förhållande till måleriet, som snarare har kommit tillbaka, talar man i viss utsträckning fortfarande om ”grafikens kris” i en digital tidsålder där genuint hantverkskunnande är på utgång.
Så man börjar om. Man försöker förklara varför grafiken angår oss. Vad grafik egentligen är blir utgångsfrågan, den stora tryckpressen dess startpunkt. Vad ÄR grafik? utropar man, som om en begreppsdefinition skulle göra den mer angelägen. Men är det inte lite tröttsamt att alltid slungas tillbaka till denna utgångspunkt? Och trots ambitionen att fokusera på de konstnärliga uttrycken blir det ändå väldigt mycket teknikprat.
Tack och lov slipper vi såväl kronologisk som teknisk indelning av verken. I stället hänger de i en inte helt glasklar ordning, utom möjligen att man utgått från de olika formaten – för här finns verk i alla storlekar, större som mindre, och hängningen är varierad och någon gång överraskande. Det är ett myller, en labyrint – och det är kul att se.
Nackdelen med en brokig hängning plus den stora kvantiteten är att det blir närmast oöverblickbart. Antalet grafiska blad är så stort och hänger så tätt att det nästan är omöjligt att inte läsa samman dem allihop i en enda kontext som handlar om – just det, grafikens idé. Men, återigen: om vi vill ta oss vidare från den där första basen, då?
De enskilda verken är förstås spännande att se, och många visas för första gången. Mycket av utställningens fokus ligger på projektet ”Tre reiser – tre landskap” där affischnamnet drottning Sonjas bilder flankeras av verk av två andra tunga namn: landsmännen Kjell Nupen och Ørnulf Opdahl. De gör alla variationer på ett slags natur- och nationalromantiskt tema.
Men det finns andra verk jag hellre talar om: nya monotypier av Per Kirkeby, till exempel, raseriröda, darrande solnedgångar på jättestora blad; Carl Fredrik Reuterswärds svepande figurationer, Astrid Sylwans etsningar, Peter Johanssons små fingerade begravningsannonser över levande konstnärer, Helmtrud Nyströms suggestiva skogsbilder. Bland många andra.
Även på Lilla Galleriet visar man grafik, här av konstnären Fredrik Lindqvist, också han knuten till Ateljé Larsen. Lindqvist arbetar med ett slags kombinerat träsnitt och tygkollage, trycker på mönstrade tyger och stuvbitar, klipper och tråcklar ihop och integrerar tyg och tryck i ett enda mischmasch. Det är befriande respektlöst och ledigt i sitt förhållande till tryckeritraditionen.
Här saknas det storslagna sammanhanget, naturligt nog, och Dunkersutställningens dragning åt det glamourösa – något jag uppskattar! – men Lindqvists utställning ger en tydlig fingervisning om grafikens dagsform och utvecklingsmöjligheter, och det är en mycket spännande historia.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus