SCUM går igen
Kultur. Vad är det som gör att folk går tillbaka till grottstadiet varje gång Valerie Solanas "SCUM manifest" kommer på tal, nu senast i samband med Turteaterns uppsättning i Stockholm? När jag själv skrivit om manifestet har jag alltid fått urskillningslösa reaktioner (se exempelvis kommentarsfältet till "Manifest som motgift", 28 november 2010). Jag har alltid varit uppskattande, men också alltid betonat att det är omöjligt att läsa detta samhällsomstörtande manifest på ett entydigt sätt. Det måste läsas i ett sammanhang, och det sammanhanget är – som vi alla vet – ett patriarkalt och kvinnoförtryckande samhälle.
En sådan erfarenhet ropar på svar. Valerie Solanas svar var manifestet, i vilket hon vill utrota männen och upprätta ett kärlekens rike här på jorden. Utopi? Javisst. Men man får väl ändå lov att drömma och vilja förändra.
Man kan naturligtvis också se hennes liv som ett svar: Solanas är för evigt ihågkommen som kvinnan som sköt Andy Warhol. Men hon blev även utsatt för incest, forskade i psykologi, försörjde sig som prostituerad och dog ensam och utblottad. Inget enkelt människoöde.
Jag har alltså fått häftiga reaktioner – men aldrig blivit hotad med stryk, som Athena Farrokhzad (Aftonbladet 18 november), eller mordhotad, som Turteaterns Andrea Edwards eller Jenny Teleman, som recenserade föreställningen för Aftonbladet.
Det är fan inte klokt.
Argumenten mot Solanas, är alltifrån "så du tycker det var okej att skjuta Andy Warhol?", till hets mot folkgrupp, könsrasism; manifestet jämförs med "Mein Kampf", Solanas med Anders Behring Breivik, etc.
Men ingen hade nämnt "Mein Kampf" eller Breivik om det inte också vore för dåden. Vi snackar verkliga massakrer, massmord, krig och förintelse.
Nej, reaktionerna som möter oss som i någon mening vill ta Solanas frustration och raseri på allvar och störta patriarkatet – är faktiskt exakt desamma som mötte Kristian Lundberg när han i en nästan löjligt saklig text här på sidan (16 oktober) behandlade ämnet mäns våld mot kvinnor. Och påpekade att det är ett strukturellt problem som måste åtgärdas.
Detta påpekande är inte uttryck för könsrasism eller hets mot folkgrupp.
Det belyser en sjuk ordning, som förvånande många tycks vara måna om att upprätthålla.









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus