Wienerwalds långa skuggor
Kultur. Min personliga favorit i fackboksklassen, Elisabeth Åsbrinks ”Och i Wienerwald står träden kvar”, vann Augustpriset i måndags kväll. En suggestiv, välskriven berättelse om den judiske flyktingpojken Otto, som kommer till Sverige som trettonåring. Boken bygger på brev som föräldrarna i Wien skriver till sin ende, djupt saknade son i Småland.
En tårfylld Åsbrink tackade förlaget Natur & Kultur för att de trodde på hennes projekt. ”Jag gick till förlaget med 500 brev på tyska som ingen läst. Jag kan ingen tyska och behövde hjälp. De vågade satsa på mig.”
Resten av galan sitter Natur & Kulturs före detta VD Eva Swartz i bänkraden framför mig och studsar – bokstavligen – upp och ner av glädje.
”Det är en bit av den svenska historien som det inte skrivits mycket om”, säger prisutdelaren Emerich Roth, som överlevt fem koncentrationsläger och fortfarande, vid 87 års ålder, håller föreläsningar om sina erfarenheter i svenska skolor. Han har också publicerat flera böcker om våld och rasism.
Efter galan bjuds på en bit mat vid stående bord i Grünewaldsalen och jag hamnar mittemot Emerich Roth. Han undrar om jag läst boken. Jag nickar och säger att jag tyckte mycket om den.
”Tror du att jag hittar Elisabeth härinne? Jag vill ju ha boken signerad”, säger han och ger sig ut i folkvimlet med ”Och i Wienervald står träden kvar” under armen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus