Sveket mot filmen

Gunnar Bergdahl skriver ett öppet brev till Sveriges kulturpolitiker.

Kultur. Helsingborg 27 november 2011

Olof Palme sa en gång "Politik är att vilja". Minns ni? Det är ett klassiskt citat. Så min fråga är: Vad vill ni med svensk film?

Det svenska filmavtalet löper ut om en månad. Detta avtal som har förnyats och vattnats ur sedan tidernas begynnelse. Ett avtal som aldrig diskuteras på ett principiellt plan i Sveriges riksdag.

Varför har ni en sådan beröringsskräck inför filmens framtid och möjligheter?

Till skillnad från all annan kultur har filmen fått leva i en slags ohelig allians mellan kommers och konst. Olja och vatten. Bergman och Åsa-Nisse. SF och filmkulturen. Senaste exemplet är Ruben Östlunds uppmärksammade "Play" som SF distribuerar blott där de tycker att det lönar sig tillräckligt. Hoppas att du ser den eftersom just från Riksdagshuset är det inte långt till ett brett filmutbud.

I dagarna förhandlar den svenska staten med företag och intresseorganisationer som Biografägareförbundet, Filmuthyrareföreningen, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, SVT, TV4, Kanal 5, MTG, Sveriges Videodistributörers Förening, TeliaSonera, Telenor, Regionala produktionscentra, Com Hem och Voddler.

Vilka av dessa tror du är intresserade av den filmkonst som Harry Schein ville främja med det allra första filmavtalet 1963?

Det ryktas att bredbandsbolagen redan lämnat förhandlingarna tillsammans med dvd-uthyrarna. Nu kräver vissa fler kommersiella branschrepresentanter i Filminstitutets styrelse för att ett avtal ska komma till stånd. Så ska vi vandra vidare. Med deras ännu större inflytande över svensk film. Vart är vi på väg? Vet du?

Den förre vatteningenjören och filmkritikern Harry Schein konstruerade Filmavtalet som ett sinnrikt slutet system där skräpfilmerna skulle bekosta kvalitetsfilmerna. Ingen dum tanke på tidigt 60-tal när den demokratiska staten var stark och hade kulturpolitiska visioner som motvikt till kommersen.

Under de snart fem decennier som förflutit sedan dess har mycket förändrats. Först vingklippte ni hela avtalets grundtanke på tidigt 90-tal. Det som tidigare kallades "svensk kvalitetsfilm" döptes om till "värdefull svensk film".

Värdefull för vem? Tja, eftersom avtalet samtidigt förbjöd Filminstitutet att producera, distribuera, importera film och att bygga vidare på sin kedja av alternativbiografer framstår svaret i skarpt ljus: Marknaden skulle bli direktören för det hele.

Femton år senare hade ni givit oss ett totalt biografmonopol (SF) som Konkurrensverket (vars regelverk naturligtvis är möjligt att stärka med politiska medel) stod handfallna inför.

Effekterna av ert ointresse för svensk filmpolitik blir sedan dess allt tydligare ju längre man tar sig från huvudstaden.

Hur kunde ni låta detta ske? Vad säger du Berit Högman (s), ordförande i dagens kulturutskott, eller du Leif Pagrotsky, belåten socialdemokratisk kulturminister sist det avtalade sig 2005? Eller du PO Enquist som var filmutredare 1998 och hade chansen att föreslå något nytt i en tid då möjligheterna fortfarande existerade?

Den gamle dokumentäre filmräven Jan Lindqvist (han som en gång i tiden skakade om Sverige tillsammans med Stefan Jarl med "Dom kallar oss mods") har lanserat en teori. Omsorgen om Folkets Hus-rörelsens 270 biografer, nykterhetsrörelsens Våra gårdar och Bygdegårdarnas Riksförbund har skapat ett parlamentariskt dödläge där s, fp och c har undvikit att diskutera det allt mer kommersiella filmavtalet för att inte riskera egna biografintressen. Stämmer teorin?

Har du ett svar Christer Nylander (fp), vice ordförande i kulturutskottet vad gäller Våra Gårdars biografer? Eller du Per Lodenius (c), ledamot i samma utskott, om Bygdegårdarna? Är SF:s orörda dominans i alla större svenska städer ett pris värt att betala?

Under det senaste decenniet har marknadstrumpeterna ljudit. Kulturpolitiska murar har rasat. Allt kommunalt och statligt är av ondo. Fall på knä inför marknadens välsignelser!

Kulturpolitiken ska, det har ni sett till, inte längre motverka kommersialismens skadliga inverkan.

På filmens område innebär det att människor runt om i detta land har små eller inga möjligheter att få se de svenska filmer som vi med skattemedel bekostar.

Vad säger du Hans Wallmark (m), kulturpolitiker i vårt område; är du nöjd med dina möjligheter att se ny svensk film på biograferna i Nordvästskåne?

Och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, var är din vision för svensk film?

För ett år sedan drog du upp riktlinjerna för framtiden: en förlängning av Filmavtalet. Dock med en medskickad propå om ytterligare betoning på "branschsamverkan". Din handgångne man, statssekreterare Erik Kristow, deltog emellertid häromveckan på en debatt i Stockholm och sa "att filmavtalet har fungerat bra i 48 år". Det är skälet till att det ska det förlängas. På vilken planet befinner du dig, Herr Statssekreterare?

Alla vi andra befinner oss i den digitala revolutionens virvlar och möjligheter. Behovet av nytänkande är större än någonsin.

Så varför har varken regering eller opposition några visioner för svensk film?

Känner ni till den medielag som parlamentet i vårt grannland Polen stiftade 2006? Den tvingar alla som visar film i Polen – biografer, teve, dvd, bredbandsleverantörer och så vidare – att betala 1,5 procent av sin omsättning till en fond som det Polska filminstitutet hanterar och vars intäkter går tillbaka till polsk film i form av produktionsstöd för nya filmer och för andra insatser. Bulgarien, med ungefär lika många invånare som Sverige, har för övrigt följt efter och i Frankrike har politikerna fastställt en punktskatt på bredband till förmån för filmen.

Vore det något att motionera om för dig Bengt Berg (v) eller dig Tina Ehn (mp)?

Att något händer är desto viktigare eftersom det finns så många ambitiösa regissörer som rör sig i det svenska filmlandskapet. Ruben Östlund, Babak Najafi, Jesper Ganslandt, Lisa Aschan, Gabriella Pischler, hela gänget runt Plattform och Fasad. För att nu tala om några av de unga.

Åh, så många spännande filmer det skulle bli om dessa fick bättre möjligheter att utforska mediet och vår samtid! Alla dessa filmer som inte har den kommersiella omedelbara återbetalningen som mätsticka för sin tillblivelse. Filmer som knappt visas i det land de skildrar.

Hur många av er har sett "Sebbe", "Apan", "Pangpangbröder", "Man tänker sitt" eller "Apflickorna"?

Istället har ni tillåtit ett ständigt miljonflöde av skattekronor till branschens mest kommersiella produkter. Ännu ett filmavtal kommer förlänga dessa sakernas tillstånd. De regionala filmcentra investerar skattepengar utan att lägga kvalitativa aspekter på filmprojekten. För Film i Skåne handlar det om att dra hit långfilmsproduktioner. Gärna några dussin Wallanderfilmer till! Filminstitutet åläggs via filmavtalet att stödja usla filmer med vad som kallas "publikrelaterat stöd". Statliga kulturpengar som automatiskt betalas ut till filmer som har mer än 30 000 besök. Oavsett kvalité. Så ska nämligen filmbranschens riskkapitalister lockas.

Visste du ens om det? Är det kanske rent av en bra idé även för litteraturstöd och teaterpolitik?

Jag tänker på Palme och Schein där i Kungliga tennishallen under 50-talet.

Schein servar och pressar Palme bakom baslinjen. Den kommersiella filmbranschens lönsamhetskrav ska äntligen mötas med en elegant skuren stoppvolley.

Det var vilja, ambition och vision.

Så vemodigt det är att så som i en tidsspegel betrakta er, dagens politiker, och er ovilja att ta ansvar och bestämma.

Ni som är våra valda representanter, ni som sitter i vår lagstiftande riksdag, ni som kan driva förändringar med tvingande verkan, ni som kan ge svensk film de möjligheter den förtjänar.

Vad vill ni med svensk film? Ge oss svar!

Fotnot: Brevet har skickats till följande politiker Lena Adelsohn Liljeroth (m), Bengt Berg (v), Tina Ehn (mp),Berit Högman (s), Per Lodenius (c), Christer Nylander (fp), Leif Pagrotsky (s), Hans Wallmark (m).

cc: Anna Serner VD SFI, Bengt Toll avgående VD SFI, Jan Bernardsson VD SF-Bio, PO Enquist f d filmutredare, Mats Svegfors VD SR och filmutredare, Eva Hamilton VD SVT.

Det här är de svar Gunnar Bergdahl har fått:

2/12 Christer Nylander (FP): "Frågan är om filmpolitiken ska formuleras i ett filmavtal eller bli helstatlig"

6/12 Bengt Berg (V): "Fler ronder av skuggboxning"

7/12 Tina Ehn (MP): "Ansvaret faller hårt på kulturministern"

9/12 Hans Wallmark (M): "Folk betalar för den film de tittar på"

11/12 Per Lodenius (C): "Jag ser gärna att man hittar en modell för ett nytt avtal"

Gunnar Bergdahl gunnar.bergdahl@hd.se042-489 90 06