Slussen – Stockholms hjärta
Åsa Sandell om engagemang för och protester mot nya Slussen.
Bildmaterial
Åsa Sandell. Jag lider av geografisk förvirring och Slussen är den enda plats i Stockholm där jag får överblick: Med Mälaren på ena sidan, Saltsjön på den andra, Katarinahissen tornar upp sig med restaurang Gondolen i toppen, Gamla stan där borta, Gröna Lund ser jag, Söders höjder bakom mig – och långt där borta anar jag Kungsholmen, där jag bor. Det luktar, det pulserar, det är storstad och mötesplats.
Och att Stockholms hjärta väcker känslor har de senaste dygnen – eller kanske åren – tydligt visat.
I måndags kväll klubbades detaljplanen för ombyggnaden av Slussen igenom i Stadshuset. Tre timmar tog debatten. Med blott 51 röster mot 48, med hundratalet demonstranter och facklor utanför, och med bloggar och tidningsartiklar och cafédiskussioner som ömsom sågat, ömsom försiktigt kritiserat, förslaget. Arkitekten bredvid mig på stamcaféet tycker att det är beklagligt att man redan i första förslaget från 1991 fastnat i en åttafilig motorled. Killen i kassan vill att Slussen ska byggas i kakel och betong. ”Nostalgi, visst, men det är ju så snyggt.”
Artister och konstnärer har höjt sina röster: Benny Andersson har sagt att ”om jag verkligen visste att det skulle hjälpa skulle jag återförena Abba och skriva en låt om Slussen”. Kulturpersonligheter som Lena Endre och Jockum Nordström kom till Stadshuset under måndagen och vädjade till kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) att rösta nej till Nya Slussen.
När jag under några år bodde i New York blev jag imponerad, rörd och rentav avundsjuk på hur engagerade många människor var i sin stad. De tog ansvar. Visade sin kärlek. Som med IKEA. Företaget etablerade sig så småningom i Brooklyn, men fick kämpa hårdare för sin markyta än någon annanstans i världen.
Att stockholmarna visar vördnad inte bara för sin bostadsrättsförening utan också för offentliga platser är ett sundhetstecken, och ett bevis för att staden lever och andas. Som för några år sedan, när människor runt Odenplan protesterade mot planerna på att bygga en galleria genom att hänga ut tomteröda skynken i fönstren. Rött har kommit att symbolisera ett ilsket nej till nya gallerior. Vänster- och miljöaktivister förenas med fristående butiker och konsumtionströtta stadsbor och vanliga stockholmare som vill slippa inglasad storskalighet.
Jag tycker det är svårt att få överblick över ombyggnaden av Slussen. Det känns visserligen bra att man får bättre tillgång till Stockholms vatten. Men borde inte kollektivtrafiken prioriteras mer?
En sak är jag dock helt säker på: planerna på en galleria i Slussen – ett så viktigt och inmutat offentligt rum – får mig att se rött. Att sälja ut och glasa in delar av Stockholms hjärta är helt enkelt hjärtlöst.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus