Myten om den fula feministen
Åsa Sandell om radioprogrammet Stil.
Bildmaterial
Åsa Sandell.
Åsa Sandell. Varför är myten om den ”fula feministen” så seglivad?
Varför anses feminism och flärd vara oförenliga begrepp?
Det försökte journalisten Susanne Ljung utreda i sitt radioprogram ”Stil” som sändes i juldagarna.
Grupp 8:s Gunilla Thorgren framhöll att skulden framför allt ligger hos det hotade patriarkatet, som skapade en nidbild av feminister på 60-talet, för att förminska och oskadliggöra.
Feminister avfärdades som fula, bittra kvinnor som inte kunde få tag på en karl, ”klädda i säck och aska”.
Feminismen var visserligen en antikommersiell rörelse, men Gunilla Thorgren minns ingen modefientlighet, och har själv alltid varit intresserad av kläder. ”De ursprungliga åttorna var nog modefreaks allihopa. Jag menar, Suzanne Osten, hon missar aldrig ett tillfälle att shoppa.”
Nina Lekander, kulturjournalist på Expressen, är även hon rikskänd feminist och bekänner sin svaghet för smink, ett intresse som grundades under punkåren.
I mitten av 80-talet skrev hon en artikel där landets ledande feminister pratade smink och favoritmärken, och Lekander blev förvånad över vilka expertkunskaper de besatte. ”Men de krävde att få vara anonyma, att vara duktig på smink ansågs skamligt för en rödstrumpa.”
Även Gunilla Thorgren minns en intervju från 80-talet. En ung universitetsstudent skulle intervjua Thorgren för en uppsats om Grupp 8 och blev alldeles paff när hon mötte Thorgren, som var klädd i vid, svart kjol och högklackat. ”Va, får du se ut sådär?” utbrast den unga kvinnan förvånat.
Jag är inte säker på att det där har förändrats så mycket. I samband med att min bok ”Bakom garden” kom ut för några år sedan blev jag intervjuad av en ung kvinnlig feminist och journalist.
”Du skriver om kläder också, att du börjar klä dig i klänningar och blommiga blusar..”, sa hon dröjande, med något jag tolkade som djup besvikelse i rösten.
”Jo. Det var också jag. Är också jag”, svarade jag och funderade på om jag borde skämmas.
Vare sig man klär sig i säck och aska eller enligt senaste modetrenden, är våra klädbestyr en identitetsskapande akt.
Och där har kvinnor – på gott och ont – större handlingsutrymme än män. Som Gunilla Thorgren säger i "Stil": ”Det är egentligen ofattbart att männen inte kommit längre, att de inte brutit sig loss litegrann. Det måste vara urtrist att vara karl”.
Visst ska vi vara skeptiska mot kommersialism och överkonsumtion. Men den identitetsbärande ytan kommer alltid att finnas där, och för många av oss kommer den att förbli viktig, trots att vi är feminister. Miljövänlig konsumtion kommer förhoppningsvis att växa sig allt starkare. I juldagarna i Stockholm är det trångt på Myrornas trendiga avdelning ”Personligare”, och fynden frodas på Stadsmissionens klädställning ”Kulturtant”.
Dessutom är det hög tid att också rikta kritik mot traditionell manlig konsumtion. Monstertruckar och diverse teknikprylar gör knappast världen bättre än handväskor och läppstift.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus