Talgoxens vedermödor

Ulf Nilsson om utmaningen att skriva fram bilder som barn begriper.

Tillbaka till skrivbordet! Visst är det så att en barnboksförfattare sysslar med ord?

Jo, jag sitter och bankar sönder långa krångliga meningar till kortare och lättbegripliga.

Jo, jag letar ord som passar precis. Ska personen vara lycklig, glad, munter eller jublande?

Och så försöker jag ibland komma på vad en viss detalj heter — och det är det svåraste. Vad heter den röda påsen som sitter under näbben på en tupp? Nästan omöjligt att söka på internet. Rätt svar är ”slör”. Vad heter sådant gulvitt mojs som man har i ögonvrån när man vaknar? Någon föreslår ”ögonsnor” men det låter ju äckligt. Eller ”gomorron” som låter trivsammare. Eller bara ”sov”. ”Han petade bort sovet ur ögonvrån”. Tja…

Men nyss behövde jag en bild av döden till en text för barn. Lieman? Nej. Skelett? Nej. Den där bonden som sår och plockar upp harens unge i en dikt? Jodå. I "Bergtagen" av Thomas Mann finns en vacker bild av en kyrkogård i snö. En stenängel med snömössa på sned som håller fingret framför munnen.

Kan bilden av döden kanske vara ett barn som ler och håller fingret framför munnen? ”Hysch, hemlighet”.

Jag behövde alltså en bild för att komma vidare, inte ett ord.

Nu skriver jag om fåglar på vintern. En talgoxes verklighet under en kall dag.

Jag får utgå från ett faktum: ”En talgoxe (16 - 21 gram) behöver ett näringsintag på 44 procent av sin kroppsvikt under vinterdagar.” Men det är ju svårt att förstå, omöjligt att se framför sig! Ett barn vet inte vad gram är. Är 16 mindre än 21? frågar de minsta. Och de kan förstås inte procent. Här duger det inte att banka sönder långa meningar. Eller hitta ett rättare ord.

En talgoxe väger som tre enkronor, hörde jag en lärare säga. Kontroll med köksvågen! Ja, en talgoxe väger exakt tre kronor.

Hur mycket är då 8-10 gram som den ska få i sig? En knäckebrödsskiva!

Sedan ser jag framför mig en bild av en talgoxe vid en tallrik med 5 rönnbär, 25 småfrön, 5 solrosfrön, 75 mycket små larver och puppor och 7 mindre flugor. Ungefär detta ska den hitta!

”Så här mycket måste talgoxen äta en vinterdag. Och det serveras minsann inte på en vacker blommig tallrik...” Plötsligt känns det begripligt.

Men det är ändå inte hela sanningen om en vardag i januari för en talgoxe.

Man måste också känna till sparvhökens dagliga mat. Nu ser jag den bilden framför mig: En sparvhök sitter på en tallrik med tre döda talgoxar.

En ständig kamp är det. Inte frysa ihjäl. Hitta maten. Undvika katten. Styra undan från bilar som kommer farande. Locka till sig en fru. Se upp för sparvhöken.

Som ett dataspel. Bara den som får HIGH SCORE får gå vidare till nästa säsong. För de andra är det GAME OVER. Det är evolutionens hårda regler.

GAME OVER är också en bild av döden, förresten. Men barnet som håller fingret framför munnen och ler är mångtydigare och vackrare.

Vid en barnboksförfattares skrivbord arbetas det kanske inte så mycket med ord ändå. Utan mer med visualisering.

En författare arbetar med bilder.

Ulf Nilsson
ulfn@telia.com