Terje pudlar & terjar vidare
Åsa Sandell hör naturfotografen Terje Hellesö tala ut.
Åsa Sandell. I höstas avslöjades Årets naturfotograf Terje Hellesö som fuskare. Flera av hans bilder av lodjur och mårdhundar var i själva verket photoshoppade.
Hellesös bildfuskande blev ett begrepp och Språkrådet uppmärksammade att ”terja” blivit ett nytt verb, synonymt med att manipulera en bild.
I måndags, fyra månader efter avslöjandet, gästade han Publicistklubben i Stockholm och utfrågades av en mild men bestämd Ulrika Knutsson i restaurangen på Kulturhusets översta våning. Det är fullsatt och Hellesö får en artig men tam applåd när han presenteras. Mig veterligen är det hans första offentliga framträdande efter fuskets uppdagande och intresset är stort.
Varför föll han för frestelsen? En fotograf med nästan trettio års erfarenhet, författare till flera böcker och fllitig föreläsare. ”Jag har gått hos psykolog i fyra månader nu och väntar fortfarande på ett klockrent svar. Rastlöshet tror jag, självförtroendet kanske. Jag fick hyllningar för mina lodjursbilder och tappade huvudet fullkomligt. Jag gillade uppmärksamheten.” Han säger att han är tacksam över att ha blivit avslöjad, att han är medveten om att han ljugit och att han bett fotograferna han snott av om förlåtelse, samt kompenserat dem ekonomiskt.
Hellesös fusk är upprörande men framstår framför allt som en personlig tragedi, en sorglig jakt på bekräftelse som löpt amok. Det är också detta han upprepar som ett slags terapeutiskt mantra flera gånger under den korta intervjun. Hur han nu skapar bilder för sin egen skull, att han fullt ut vill hitta tillbaka till kärnan i sig själv. Ändå: Senast på nyårsdagen lade han ut lodjursbilder på nätet och publiken rasade. ”Jag kunde inte hålla mig. Nu är de avpublicerade. Till vänner och bekanta har jag sagt att de måste stoppa mig om det händer igen.”
I en tidigare krönika (17/10) liknade jag Hellesös ursäkter efter avslöjandet vid en dopningsavstängd cyklists. ”Jag vill tacka alla som stöttat mig! Till alla vill jag säga förlåt”, sade han då.
Och parallellen till idrottsvärldens steroider förstärks under kvällen på Publicistklubben. I paneldebatten efteråt ger SVT:s Henrik Ekman, själv naturfotograf och -reporter, en inblick i en kultur som präglas av (manlig) självhävdelse, tuff tävlan, ständig jakt på de mest eftertraktade bilderna. ”Och bra bilder på lodjur är det mest exklusiva du kan ta idag. Denna aggressiva tävlan är ju en av förklaringarna till att vreden är så stor och stark efteråt, när det visar sig vara fejk.”
På Kulturhusets scen ser Terje Hellesö ut som en bruten man. Men han har blivit erbjuden att ställa ut sina manipulerade lodjursbilder, han skriver på en bok och fotograferar nästan varje dag. Ändå lär hans karriär som naturfotograf vara över.
Jag tror att vägen tillbaka är minst lika lång och svår som någonsin Ludmila Engquists.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus