"Slut på de levande kulturreferenserna"
Bildmaterial
Kultur. När jag hörde Håkan Juholts installationstal på den socialdemokratiska kongressen för knappt ett år sedan blev jag glad.
En politiker som inleder med att citera Oscar Wilde och dennes ord om att vi lever i en tid "då vi vet priset på men värdet av inget" piggade upp efter alliansår med ett politiskt ledarskap som demonstrativt vänt kulturen ryggen. Vår nuvarande statsminister vill inte ha några krävande romaner på nattduksbordet utan väckarklockan. Ska något läsas blir det Camilla Läckberg på semestern. Hon skriver trevliga böcker som inte ens behöver litteraturstöd!
Men å andra sidan dröjde det inte länge innan jag kände djup frustration över Juholts uttalanden. För egen del var den värsta fadäsen hans applåder för den amerikanska commandoavrättningen av Usama bin Ladin i Pakistan. Inget tal om att brottslingar ska ställas inför rätta inte.
Ständigt påpassad av kvällspressen på gemensam jakt försvann alltmer av förutsättningarna för denne politiker. Det knallade av visslande medieavslöjanden var och varannan vecka.
Men just därför kändes helgens besked som ett nederlag. De där Oskarshamnsborna som ropade ut sin förtvivlan representerar naturligtvis många fler än en lokalpatriotisk opinion. En socialdemokratisk Schlingmann hade säkert kunnat utnyttja den folkliga känsla av oförrätt som nu infinner sig. Men i opinionsmätningarnas kvarn mals nu begreppet arbetarrörelsen ner till stoft.
Tillbaka till ruta ett. Till Rut och Rot och butlers i Stockholms tunnelbana.
Och slut på de levande kulturreferenserna.
Vår krönikör, den förre kulturministern Bengt Göransson reflekterar över Juholts avgång och Campusrektorn Jesper Falkheimer analyserar mediernas erövring av politiken.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus