Hantverkets gåtor
Diana Holmberg om jubileumsboken "Konsthantverkarna. Sex decennier", demokrati och individualism.
Kultur. I fjol markerade föreningen Konsthantverkarna sitt jubileum med boken “Konsthantverkarna. Sex decennier” (Carlssons förlag).
I den formuleras alla de motsättningar och definitionsproblem som med åren gjort begreppet konsthantverk så svårfångat.
För ju mer kreativa utövarna blivit, ju längre från tradition och ju närmre konsten de rört sig, ju mer utsuddad har gränsen mot konsten blivit och numera är den väl egentligen bara ett problem för stödutdelande myndigheter och tjänstemän.
Eller inte: kanske ligger denna luddiga gräns handaskaparna i fatet då den gör dem osynliga för konstens utställningsinstitutionerna.
Och ju mindre folk i allmänhet ser och ju mindre man skapar själv med händerna – två saker som betingar varandra – ju sämre öga får man för skillnaden mellan konsthantverkarnas unika och det industrianpassade och massproducerade.
I ett anslutande kapitel som utvecklar det man kan ana i bokens alla kortfattade vittnesmål skrivna av konsthantverkare utgår Susanne Helgeson från vad föreningen från början var: ett kooperativ.
Varför vill man inte längre använda det ordet, frågar hon och reflekterar sedan på ett spännande sätt om demokrati och individualism. Hon slutar i en from förhoppning om att fler ska inse att också kreativa individualister har något att vinna på samarbete. Det är inte där de avgörande motsättningarna ligger.
Resonemanget belyser alla sammanhang där icke marknadsanpassade drömmar och behov hotas av föreningsdöden.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus