Sista kapitlet i fallet Keith
Johan Malmberg om tv-porträttet av Keith Cederholm.
Bildmaterial
Keith Cederholm, 2010.
Kultur. Månader innan Keith Cederholm dog i augusti 2010, följde journalisten Bernard Mikulic honom.
Det sista kapitlet i den episka tragedin om Klippansonen Cederholm skulle skrivas. Han som blivit rikskändis när Jan Guillou fick till stånd en resning i raggarmålet i början av 80-talet. Cederholm fick en andra chans, men tog den inte. Kriminalitet och tungt missbruk följde. Sonen mördade Gerard Gbeyo i Klippan 1995, blev nazist och tog till slut sitt liv. Dottern knivhögg en invandrare i Båstad i 1999.
Själv fortsatte Keith Cederholm med småbrott, fängelsevistelser och så heroinet. Nu sitter han där i ett sista besök och möter via länk rättens ordförande. Han erkänner sluddrande innan han somnar.
Mikulic rekapitulerar den sorgliga familjesagan, men exakt vad han famlar efter i "Fallet Keith" är svårt att säga. Han säger att från den stund då Guillou fått till en resningsansökan för honom var hans liv raserat. För att exponeringen för en småbrottsling är förödande, för att det hängde en kvarnsten om halsen på hans son?
Svårt att säga. Liksom varför avslutningen, då Keith Cederholm säger "jag är den skyldige mannen", får tona ut utan följdfrågor. En märklig position för en "dokumentär".
Inget mer får vi veta än den vi själva kan utläsa ur Cederholms egen sargade skepnad: att det sociala arvet är tungt och exakt hur illa ett tungt missbruk går åt en människa
"Fallet Keith" sänds på SVT i kväll.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus