Blåvit dag

Närmare 700 000 personer i Sverige har finska rötter, men att var fjortonde svensk också är finsk är knappast något som framgår när man öppnar sin tidning eller slår på nyheterna.

Men så invandrade inte finländarna till Sverige för att ta plats i morgonsoffor, företagsstyrelser eller för att skriva på kultursidorna.

"Det var finländarna som tillsammans med jugoslaver, ungrare och italienare fyllde fabrikerna och gjorde det svenska språnget möjligt. På så sätt kunde den svenskfödda arbetskraften användas till arbeten som krävde högre utbildning. De finska ryggarna kröktes, de svenska kunde resa sig och borsta av sig smutsen", konstaterade sverigefinska journalisten Thella Johnson i P1-serien "Hurrare och Finnjävlar" härom året.

Ja, för att vara så många är sverigefinnarna en osynlig grupp. Men någonting håller på att hända. Förra året anordnas såväl en finsk filmfestival som en finsk musikfestival i Stockholm, det talas om ett sverigefinskt musikunder i och med att Anna Järvinen och Frida Hyvönen har blivit några av Sveriges mest hajpade artister och det tillhör numera allmänbildningen att åtminstone ha läst en sverigefinsk arbetarroman.

"Nidbilden av det finska fyllot med flaskan i ena näven och kniven i den andra börjar krackelera", skrev Sanna Posti Sjöman i sin ledare när det första numret av den sverigefinska tidskriften Sheriffi kom ut för tre år sedan. "Att en av de finska ryggarna som kröktes på fabrikerna tillhör min pappa, behöver inte längre betyda att jag inte kan vara chefredaktör för en kulturtidskrift."

Förra året firades för första gången Sverigefinnarnas dag. Och just i dag firas den igen.

Fira gärna med att läsa Eija Hetekivi Olssons debutroman "Ingenbarnsland" som handlar om sverigefinska miljöer i Göteborg på 80-talet.

Nana Håkansson
nana@nanahakansson.se