Pest eller kolera

Mia Gröndahl inför helgens presidentval i Egypten.

Hörde jag rätt? Orden som trillar ur munnen på chauffören Mowafak får mig att studsa till i taxins framsäte. ”Såna människor borde inte få rösta”, upprepar Mowafak med bestämd ton inför min häpna blick.

Mowafak är en av de snällaste egyptierna jag känner, därtill en av de största; med en kropp som mäter två meter på längden och väger 120 kilo är han min trygghet när jag lämnar Kairos stadskärna och ger mig ut i områden som lider brist på allt – utom damm, sopor och en skriande fattigdom.

I slummen bor människorna som Mowafak inte vill släppa fram till valurnorna för att välja Egyptens president. ”De kan varken läsa eller skriva, vet inget om politik, och är beredda att lägga sin röst på första bästa som ger dem ett par pund eller en bit kött”. Mowafak anklagar Egyptens fattiga och obildade för att han i den sista och avgörande valomgången på fredag tvingas välja mellan två inkompetenta presidentkandidater, militärens och den gamla regimens Ahmed Shafiq, och islamisten Muhammed Mursi.

Själv röstade Mowafak i den första omgången på vänstermannen och journalisten Hamdeen Sabahi, som förvånade alla med att lyckas hamna på tredje plats. ”Nu blir det som att välja mellan pest och kolera”, konstaterar en besviken Mowafak när han släpper av mig vid tåget som ska ta mig till byn Dawadia fyra timmar söder om Kairo.

”Vi vet precis vem vi måste rösta på”, säger kvinnorna på den enkla träbänken framför mig. Långt före det egyptiska upproret startade Martha, Salma, Zeinat, Hayyam, Theresa och Warda en revolution i det tysta i hembyn Dawadia. Kvinnorna, som är en blandad grupp av kristna och muslimer, bestämde sig för tolv år sen att livet inte bara handlar om att jobba på fälten, laga mat och föda barn: de gick samman för att öka byns skolkunskaper (40% av är analfabeter), förbättra livsvillkoren och bekämpa den kvinnliga könsstympningen.

”Shafiq får våra röster, vi har inget val”, säger Zeinat som i första valomgången röstade på Hamdeen Sabahi. Att kvinnorna i Dawadia föredrar Shafiq framför Mursi förklarar de med islamisternas agerande i parlamentet där de försöker riva upp lagen som förbjuder könsstympningen, ett övergrepp som fortfarande drabbar 90% av Egyptens flickor.

I Dawadia har gruppen genom sitt upplysningsarbete lyckats få ner könsstympningen till 50%, vilket är en fantastisk framgång.  ”Lyckas islamisterna få bort lagen, blir det som att börja om från början igen”, säger Martha som är tacksam över att hon hittills räddat sina två döttrar från det brutala och smärtsamma ingreppet.

”Men börjar Shafiq inbilla sig att vi röstar på honom för att vi skulle vara mot revolutionen, kommer han snart att bli besviken”, tillägger Salma. ”Vi är alla för revolutionen, det är det bästa som hänt oss, vi har vaknat upp politiskt och vi kommer aldrig mer att vara tysta eller låta oss luras av makten. Den dagen vi tröttnar på Shafiq åker han ut med buller och bång!”

Min tolk Mariana, en chic 35-åring från den övre medelklassen sitter tyst i bilen när vi lämnar den solstekta och dammiga byn bakom oss. Stadskvinnan Mariana har fått mycket att tänka på. ”Vilka kvinnor!” säger hon till sist. ”Tänk att det finns så intressanta och medvetna kvinnor i en fattig landsby, det trodde jag aldrig”. Om fyra timmar kommer en egyptier till att bli förvånad; jag kan redan höra Mowafakas första reaktion: ”Sa kvinnorna att de skulle rösta på Shafiq? Ja, där ser du. Landet är fullt av obildade analfabeter som inte borde släppas in i vallokalerna!”

Mia Gröndahl
miagrondahl@hotmail.com