hd.se
Har du hört talas om Andrea Breivik?
Gunnar Bergdahl om brott och straff i skenet av Breivik och Mangs.
I veckan vittnade de olika psykologerna och psykiatrikerna i Breiviksrättegången i Oslo. Först de som menar att massmördaren är tokig, sedan de som menar att han är tillräckligt tillräknelig för att straffas.
Denna fixering vid tillräkneligheten är intressant. Den förefaller i första hand vara ägnad dessa etniskt vita gärningsmän mitt i livet. Som Breivik eller Peter Mangs i den parallella svenska hatbrottsrättegången i Malmö.
Den senare en rättegång där nu medierna undrar varför medierna inte är mer intresserade. Ett slående exempel på nyhetsfabrikernas allt kortare bäst före datum. Finns det någon process längre än en vecka, med undantag för EM, som är tillräckligt intressant för att få en löpande seriös bevakning?
De svenska medborgare som nyligen dömdes till långa fängelsestraff i Danmark för förberedelser till terrorbrott ska vi därför snart glömma. De blev heller aldrig föremål för dessa intressanta spörsmål om tillräknelighet. Så dömdes de också för onda planer och inte onda handlingar. Att planera är en helt normal mänsklig aktivitet.
Men i grunden är frågan om vård eller straff felställd. Hela idén med kriminalvården är att domstolens utmätta påföljd primärt är tänkt för att brottslingen ska vårdas och fostras till att inse sina handlingars konsekvenser och så förvandlas till en socialt fungerande medborgare. Vård till en behövande alltså.
Den tanken förefallernumera vara en uttorkad rest av en humanism vi har lämnat långt bakom oss. Straffskalor skärps, hämnden är om inte ljuv så nödvändig. Öga för öga, tand för tand enligt Gamla Testamentet. Vår kulturs historiska Sharialagar får större bärighet. Straff ska skrämma – inte bota.
Låt mig lägga en annan aspekt på dessa fanatiska och handlingskraftiga högerterrorister som nu står inför rätta i Oslo och Malmö. De som faktiskt gick från plan till handling.
De är båda män.
Orkar du med lite statistik?
Världshälsoorganisation WHO har slagit fast att 90 procent av allt våld i världen utövas av män.
Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, begås 80 procent av alla brott i Sverige av män. För våldsbrott är statistiken är ännu mer och bokstavligen slående: 95 procent!
Samtidigt är det förstås så att de allra flesta män inte begår några våldsbrott. Vi är inte våldsamma av naturen.
Däremot finns en social acceptans för manligt våld. Från dagiskonflikter till leksaksgevär. Som pojke växer man upp med våld som en nära följeslagare. Det är en del av den globala maskuliniteten. Vi vet att andra män kan använda våld mot oss och vi vet också att om vi använder våld kan det i vissa fall vara helt legitimt. För att nu inte påminna om världens arméer av marscherande män som följer maktens manliga politiker in i deras krig. I Syrien såväl som i Afghanistan.
Vi har alla ett ansvar inför världen och inför oss själva.
Det ansvaret handlar bland annat om att bryta ner de manliga sociala strukturer som gör manliga våldshandlingar till vardag var dag. Och ibland till katastrofala orgier i mord och död.
En omöjlighet? Jag har svårt att tro det. Halva mänsklighetens sätt att hantera våra sociala relationer behöver bara växa in i den andra.
Kan du ens föreställa dig en Petra Mangs eller en Andrea Behring Breivik?
Textförstoring
Dela
Kommentarer
- Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
