hd.se
Så som i himmelen
Gunnar Bergdahl om Thomas Wågström och Karl Ove Knausgårds bok "Allt som är i himmelen".
Vem har inte tittat upp i himlen och sett molnen formera sig till något? Låtit bildassociationer flyta in och ut ur varandra.
En som har ägnat sig åt detta med ett öppet kameraobjektiv och i strikt och svartvit expressionistisk stil är fotografen Thomas Wågström.
Hans grymt snygga bok, "Allt som är i himmelen" (Max Ströms Förlag, och i det här fallet finns det lika många skäl som sidor i boken att framhålla formgivaren Johan Melbi) innehåller just svävande moln över oroliga mörka himlar.
Är det inte som om Guds hand har dragit sina fingrar över himlavalvet och lämnat spår?
Kan det vara två stora fartyg som är på väg att kollidera strax ovanför den obrutna havshorisonten?
En annan som har funderat på vad som uppstår i betraktarens öga och vad som finns "på riktigt" är den ständigt aktuelle norska författaren Karl Ove Knausgård.
Till Wågströms konstfotografi förs i denna bok nämligen en flerbottnad essä av Knausgård där han resonerar över skillnaden mellan föränderlighet och förändring. Hur vår uppfunna tid obevekligt påverkar vad vi ser.
Varför vi uppfattar bergets topp som oföränderlig medan molnen så uppenbart representerar den evigt pågående förändringen.
Samspelet mellan norska tankar och svenska bilder skapar ett djup som sträcker sig rakt ut mot rymdens och fantasins oändlighet.
"Allt som är i himmelen" är alltså en bok som skapar reflektion och återskapar minnen.
Just sådana som oavbrutet svävar genom vårt medvetande likt moln, ständigt i förflyttning och förvandling.
Eller som Knausgård uttrycker det: "I en och samma rörelse avlägsnar konsten oss från och för oss närmare världen, den molnomslutna och långsamt rörliga materien, som också våra drömmar är gjorda av."
Textförstoring
Dela
Kommentarer
- Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
