Jämställdhetsanden svävar över dalen

Gunnar Bergdahl besöker viktiga seminarier om jämställdhet i Almedalen.

Jämställdhetsanden har ackrediterat sig i Almedalen. Jag sitter och lyssnar på forskaren Tobias Bromander som lägger fram sina rön efter sex års forskning kring svenska politiska skandaler. Spelar det roll om du är man eller kvinna när drevet går? Föga överraskande är svaret ja.

Männen dominerar i antalet skandaler, en återspegling av könsrepresentationen inom politiken. Men i antalet artiklar i Sveriges fyra största tidningar under åren 1997-2010 vinner ändå kvinnorna.

Det medierna definierar som politisk skandal för män handlar företrädesvis om saker i deras offentliga roll, för kvinnorna mer om den privata sfären som deklarationsmissar, alkoholintag och svart städhjälp. Sahlins tobleronemoral mot försvarsminister Odenbergs bisarra taxiresor. Eller helt olika behandling som Cecilia Stegö Chilòs skandalösa men Tobias Billströms begripliga ”glömska” med tevelicensen.

Det är ett gediget seminarium som sprider kunskap om strukturella skillnader i en yrkesvardag som journalisterna i Almedalen just nu bevistar.

Jag vandrar ner till det Internationella torget där Ship to Gazas flaggor smattrar i vinden och Kvinnojouren, Rädda barnen och Röda Korset genomför en ”Fistwalk”; globala exempel från Afghanistan till Malmö på kvinnomisshandel och förtryck ironiskt presenterade i catwalkens form.

Jag landar på Fryshusets seminarium ”Hur formas unga killars manlighet?” där Milad Mohammadi från Brobyggarna samtalar med Jakob Andersson från skolprojektet Akta huvudet, Luis Lineo från Machofabriken, Alan Ali från Sharaf hjältar och forskaren Bosse Parbring från Genusskolan. Det är män för jämställdhet i praktik och idé och det handlar om skolbesök, könsroller och vägar att bryta manligt vardagsvåld.

Jag kommer allt längre från ett meningslöst mediejippo för omdömeslösa och lika rosévinssugna som korrupta journalister. Det är annars så Bromanders forskarkollega Maria Wendts har, tillsammans med sitt listiga förlag Atlas, marknadsfört sin nyutkomna bok ”Politik som spektakel”. Naturligtvis lagom till samma Almedalsevenemang som hon ser som den svenska demokratins undergång. Men boken handlar, i sin knarriga akademiska form, bara till en liten del om Almedalen. Istället är den ett komplement till Bromanders forskning och visar med tydliga exempel hur kvinnor regelmässigt reduceras till objekt i media och hur förment små och obetydliga men försåtliga frågor om familj och privatliv speglar ett reaktionärt synsätt.

Kvinnan har ansvar för familj. Mannen är bättre lämpad att ta ansvar för Sverige. Kvardröjande strukturer, invanda mönster.

Det får mig att minnas Landskronas egen sd-drottning Carina Herrstedt som mjukade upp anhängarna i väntan på partiledare Åkesson häromkvällen. Hon talade om familj och kvinnofrid och om hur sd-kvinnorna nu bryter ”tystnaden” om hedersvåld med löften om hårda utvisningsstraff för alla dessa våldtäktsmän som smyger runt i flyktingförläggningarna. Som om våld mot kvinnor dessvärre inte är en ursvensk företeelse, som om inte Hagamän och Anders Eklundare är sjuka delar av könstrukturer också i ett slutet invandrarfritt sverigedemokratiskt Sverige. Men genusforskning och hbtq-frågor är rena hieroglyferna för socialkonservativa främlingsfiender.

I åratal har Fryshusets Sharaf hjältar tagit hedersvåldet på allvar precis som Milad, Luis, Jakob och Alan nu gör det på seminariet.

Jag anar jämställdhetsandens närvaro i den fullpackade lokalen.

Någon Carina Herrstedt ser jag inte till.

Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se 042-489 90 06