SR-minnen och nya

Malena Janson om gammal och ny radiodramatik för unga.

Tidigt 80-tal. Huset var mörkt och liknade mest en bunker, till hälften nedsänkt i marken. Ute regnade det. Konstant, som jag minns det, vecka efter vecka.

Vi befann oss i ett litet samhälle på den skånska västkusten, vi hade lånbytt hus med några bekanta till mina föräldrar och nu sov deras bortskämda egen-häst-och-hund-dotter i min säng hemma i Stockholm medan jag sov i hennes, ovanför vilken hängde oändliga rader med foton på gulliga egna hästar och hundar som jag gett vad som helst för att själv äga.

Jag hade bara en anledning att kliva upp om morgnarna detta sommarlov: "Tordyveln flyger i skymningen".

Trettio år senare släpps nu denna klassiska sommarlovsföljetong – skriven av Kay Pollak och Maria Gripe som tidsfördriv medan en filmarbetarstrejk stoppade arbetet med inspelningen av "Elvis! Elvis!" – på skiva.

Samtidigt ger Unga Radioteatern även ut fyra andra älskade serier, däribland Enid Blytons "Fem räddar en hemlighet" och Lene Kaaberbøls "Skämmerskans dotter".

De trollbinder än: Jag skippar första halvlek i semin mellan Tyskland och Italien för att hinna höra klart Agnes Cecilia trots att jag vet hur historien slutar och det har aldrig varit lättare att springa de nio kilometerna runt sjön som när jag uppslukas av Peter Schildts "Ebba och Didrik" i Ipoden.

Den lyckade ljuddramatiseringen gläntar på dörren till en magisk värld där dialog och ljudeffekter antyder och ger ledtrådar till en berättelse som lyssnaren själv väver färdig i sin fantasi. Det är på samma gång starkt stimulerande och djupt avkopplande, precis som en lek.

Och jag tänker att radioteater och ljudsagor är den bäst lämpade barnkulturformen året 2012. Då undersökningar visar att föräldrar inte längre hinner läsa godnattsaga för sina ungar, då barnen redan från spädbarnsåldern exponeras för ett konstant flöde av rörliga bildmedier och lider av huvudvärk, magont och andra stressymptom redan på lågstadiet.

I sommar har vi om morgnarna kunnat följa "Gräsmattan får inte beträdas", något av ett finurligt komponerat och underhållande formexperiment. Historien utspelar sig till stora delar i realtid och återger en viktig fotbollsmatch mellan Sverige och Danmark.

Idén är rolig genom att den å ena sidan håller sig strikt till ramarna för en 90-minuters internationell kvalmatch refererad av en sportjournalist (som ideligen frågar spelarna hur det känns) och å andra sidan, okommenterat, spränger ramarna för densamma genom att fördjupa sig i relationerna mellan spelarna på plan.

Och, naturligtvis, genom att denna match, som äger rum på en knökfull Råsundaarena och framstår som en nationell angelägenhet, spelas av elvaåriga tjejer. Därigenom blir berättelsen närmast utopisk, en framtidsdröm om en värld där människor av alla åldrar och kön tillmäts lika stort värde såväl i teorin som i praktiken. Samt i medierna.

Senare i sommar kommer Unga radioteatern, bland mycket annat, att sända en ny dramatisering av Tove Janssons "Det osynliga barnet".

Till alla ungar utan egen häst och hund, i lånade sängar i mörka, nedsänkta hus vill jag härmed meddela att det även sommaren 2012 finns en anledning att stiga upp om morgnarna. Åtminstone måndag till fredag. P1 8.45.

Malena Janson
malena.janson@mail.film.su.se