Anna Ringberg om Jan Lööfs sommarprat

Jan Lööf är riksbekant för sina bilderböcker, bland andra ”Skrotnisse och hans vänner” och ”Sagan om det röda äpplet”, serierna om Felix och teveprogrammet Tårtan. För många av oss uppvuxna på 70- och 80-talet har han betytt mycket. Förra året fick han Astrid Lindgren-priset för världen han skapat som utgör ”en oemotståndlig lockelse för såväl stora som små läsare”.

Men i sitt sommarprogram pratar han inte om sina böcker, i stället handlar det om barnlöshet, den grekiska by där Lööf bor, mentalvård, jazz, jaget, deadlines och vapenhandel.

Lööf inleder med sin uppväxt i Trollhättan på 40-talet, där bildningsföraktet var stort, men programmet blir ingen kronologisk biografi. Det är inte byggt på förenklingar och överdrifter. Där sommarpratande kändisar kan mala på om hur rädda just de är för getingar eller hur begåvade just de var i svenskämnet i skolan, utan att se det allmänna, försöker Lööf aldrig imponera eller utmärka sig.

Programmet verkar inte planerat in i minsta detalj, utan känns från hjärtat och lite lekfullt, som jazz. Så är han ju också jazzmusiker.

Här lyser kraften i det enkla. Det blir ett ovanligt sympatiskt och trivsamt program.

Mitt favoritinslag är samtalet mellan Jan Lööf och honom själv. ”Jag känner mig som en gubbe som sitter och tror att han har en massa livsvisdom” säger den ena Lööf till den andre.

Inga synpunkter eller åsikter om hur man ska förhålla sig till barn framförs. ”Våra förfäder har gått på känsla och instinkt när det gäller att uppfostra barn och det kanske är ett bra tips.”

Musikvalet har tonvikt på jazz. Lööfs egna inspelning av klassisk musik i Kiev på 50-talet får mig att rysa. Den är lite tunn och det brummar, men det ju var precis så det lät.

Lyssna på programmet här:

I morgon:

Therese Eriksson om

Elsa Billgren

Anna Ringberg
annaringberg@yahoo.se