Crister Enander om Eskild Pedersens sommarprogram

Ett år har hunnit passerar sedan sextionio ungdomar i kallt blod sköts ner på Utøya och åtta personer dog på regeringskansliet inne i Oslo. Eskil Pedersen var där på ön. Han överlevde massmordet. Pedersen är ordförande AUF (Arbeidernes Ungdomsfylking), den norska motsvarigheten till SSU.

Gro Harlem Brundtland har just varit på succéartat besök. Verksamheten återgår till det vanliga. Någon hör på radion nyheten att det exploderat inne i staden. De samlar alla till informationsmöte. När Eskil Pedersen är på väg till öns enda TV så hörs ett dunkande ljud, som ett hammarslag. Snart inser han att någon skjuter. Han börjar springa ner till båten. Vänner ligger livlösa och döda på stigen.

Morden följdes av förstämning och sorg, svartaste förtvivlan och vanmakt. Men de valde att inte möta våldet med hat. Solidariteten skulle leva vidare. De beslutade sig likväl att bestämt visa att de – och det norska folket – inte lät sig skrämmas eller stoppas i sin kamp mot rasism och orättvisor.

Han berättade även en del om de sextio år som Utøya varit ungdomsförbundets ö – en plats för studier, avkoppling och sommarläger. Fördomsfrihet är en ledstjärna för verksamheten, även andra organisationer har varit välkomna. Sedan beskrev Pedersen hur hans avsky mot orättvisor – och en sund brist på auktoritetstro – varit hans politiska drivkrafter ända sedan ungdomen.

Sorgen och de mörka minnena lever vidare. Från dem blir han aldrig fri, men de får inte vändas till vanmakt utan tvärtom till att stärka motståndet. Slutsatsen av dagens program och massakern är också lika enkel som den är krävande: Kampen mot högerextremismen måste fortsätta. Motståndet måste bli effektivare och tydligare.

Lyssna på programmet här:

I morgon

Diana Holmberg om

Rakel Chukri

Crister Enander
enander@kajen.com