Från Gaza till OS

Dela denna artikel

Lotta Schüllerqvist Publicerad 27 juli 2012 kl. 04:00
  • Bahaa al Farra. Adel Hana

Lotta Schüllerqvist möter sprintern Bahaa al Farra från Gaza, en av fyra palestinier som deltar i OS.

Att springa sitt livs snabbaste sprinterlopp eller utföra någon annan fysisk topprestation på fastande mage är knappast en bra idé. Men för de muslimska deltagarna i OS i London är detta ett akut dilemma – fastemånaden Ramadan, som började förra fredagen, föreskriver att man avstår från mat och dryck så länge solen är uppe.

Nittonårige Bahaa al Farra från Gaza är en av de idrottsmän som står inför detta dilemma. Han är en av fyra palestinier som deltar i OS – hans gren är 400 m löpning.

En religiös ledare i Gaza har gett honom grönt ljus för att avstå från fastan under OS-perioden – Koranen tillåter den som befinner sig på resa att skjuta upp fastandet till en senare period.

Jag träffade Bahaa i februari, mellan ett par träningspass på Yarmoukstadion i Gaza City.

Ett par fotografer höll på och tog bilder medan han sprintade längs den spåriga sandbanan runt arenan. Yarmoukstadion är av enklast tänkbara slag, med en nött gräsmatta i mitten och låga läktare längs långsidorna – ljusår ifrån de arenor som olympiska tävlingar utspelas på.

Jag har inte ens ett par ordentliga löparskor, det finns inte att få tag på här i Gaza, och vi har ingen som sponsrar oss med utrustning, förklarade Bahaa medan han drog upp blixtlåset på sin väl använda träningsjacka.

Han har tränat minst tre timmar per dag det senaste året, ibland längs gatorna eller på stranden. Yarmoukstadion är ofta upptagen av aktiviteter, bland annat brukar Hamas hålla sina politiska massmöten här och då finns ingen plats för idrottsträning.

Bahaa har, precis som två av sina sju syskon, haft idrotten som huvudintresse sedan tidiga tonåren, och han har vunnit flera lokala tävlingar. Hans lillasyster, som också var en duktig löpare, har tvingats sluta nu sedan hon börjat bli vuxen – i det konservativa Gaza anses kvinnor inte höra hemma i idrottens värld.

Bahaas personbästa på 400 m är 49,3 sekunder, en hårsmån från kvalgränsen till OS. Men det palestinska OS-teamet får delta trots att det inte är fullt kvalificerat. Bahaa var dock övertygad om att han kommer att kunna slå sitt eget rekord efter det tremånaders träningsläger i Qatar, som väntade i maj.

Han har ett bra självförtroende och en stark vilja, så med bättre förutsättningar skulle han kunna bli väldigt bra. Men tre månaders professionell träning är nog inte tillräckligt, menade chefstränaren Majed Abu Mraheel, som själv var den förste palestiniern som deltog i OS, i Atlanta 1996. På den tiden var allt annorlunda, han hade ingen tränare utan jobbade ensam inför sitt 10000-meterslopp.

Före avresan kom Arafat och skakade hand och önskade mig lycka till. Och jag kom i alla fall inte sist, sade Abu Mraheel med ett leende.

Bahaa al Farra förklarade med sedvanlig Gazaoptimism att han nog skulle ta sig till finalen åtminstone.

Men det viktigaste för mig är att få komma till London och bära den palestinska flaggan in på arenan. Att visa för hela världen att vi palestinier existerar och har höga ambitioner, förklarade han allvarligt.

För trettio år sedan, när jag besökte Gaza första gången, var den palestinska flaggan förbjuden. Unga grabbar brukade då riskera livet genom att klättra upp i elstolparna och fästa flaggan så högt upp som möjligt.

Lotta Schüllerqvist

Textförstoring

Kommentarer

Bil körde in i bom Singelolycka i Landskrona.

Kultur

Huvudnyheter