Jörgen Andersson om Jan Schermans sommarprat

I sitt Sommarprogram strör Jan Scherman livserfarenheter och bon mots över landet, likt en välvillig trädgårdsmästare som vill göda sin rosenrabatt – eller en vilt sprättande gödselspridare om man så vill.

Och Scherman har något viktigt att säga: om det fria ordets villkor och om vikten av att stå upp för sin övertygelse inför makten. ”Det är aldrig rådligt att gå emot sitt samvete”, citerar han sin förebild Torgny Segerstedt.

Hur Scherman får ihop denna publicistiska hederskodex med att verka på en mediemarknad styrd av privata aktörer hade varit värd en fördjupning bortom flosklerna och de egna goda exemplen. Men istället, drygt en timme in i programmet, händer något annat.

Jan Scherman börjar berätta om sin pappa, som var sträng. Om sin ständiga kamp för att lyckas perfekt för att få kärlek. Om ilskan det födde och om sorgen och försöken att förstå, efter att pappan innan han dog berättade om sin uppväxt och sina erfarenheter av utstötthet och kamp. Schermans lätt ironiska och distanserade ton överger honom, det är svårt för honom att berätta men han fortsätter. Allt stannar upp. Det blir allvar. De spridda anekdoterna får en förklarande botten.

Gödselspridaren är ett funktionellt redskap för att på kort tid strö allsidig näring över stora ytor. Dessutom kan Scherman berätta en historia, om det så handlar om hur gossen Jan demolerar sysslingen Cat Stevens lerfigurer eller när Nisse Bonnier ringer upp och undrar om det verkligen är nödvändigt att sända det där reportaget om Drottning Silvias pappa – det blir ju så jobbigt för Nisse att gå på middag med kungen sedan.

På en presskonferens i våras sa Jan Scherman att han uppskattar Sommarprogram där värden blir personlig och ger lärdomar om sitt liv. I sin debut i sammanhanget lyckas han med just detta.

Lyssna på programmet här:

Imorgon:

Jenny Maria Nilsson om

Lars Lerin

Mats Kolmisoppi
matskolm@gmail.com