Scener från garderoben

Malin Krutmeijer om en omdiskuterad film, israeliska ”Mom and dad, I have something to tell you”, som visas i dag på Pride.

Det har stormat runt Stockholm Pride i år. I förra veckan initierade Svenska Dagbladet en diskussion om att rörelsen skulle ha ”kidnappats” från vänster, men som Lotta Wendel påpekade här på sidan igår, så har också högerextremister använt Pride för att skapa uppmärksamhet kring sig. Pride-aktivister har angripits av nynazister, och i år tänker islamofoba English Defense League demonstrera samtidigt med Pride-tåget.

Mitt i debatten uppstod en snabbt övergående tromb runt den israeliska filmen ”Mom and dad, I have something to tell you” (2011). PR-byrån JKL, som anmält filmen till Prides program, braskade med ett pressmeddelande där de påstod att arrangörerna tänkte stoppa den. Pride dementerade direkt, men medgav att de haft svårt att ”göra en korrekt säkerhetsbedömning” för visningen. Bland annat visste de inte riktigt vem som bjudit in filmens regissör, den israeliska tv-stjärnan Assi Azar.

”Mom and dad, I have something to tell you” visas på Klarabiografen idag, och efteråt blir det samtal med Azar. Jag hoppas att filmen får en bred publik, för det är en varm och alldeles utmärkt dokumentär om att komma ut som homosexuell – och inte minst som förälder till en homosexuell.

”I det ögonblick min son kom ut hamnade VI i garderoben!”, utbrister en pappa i en stödgrupp för föräldrar. Plötsligt måste han själv förhålla sig till när, hur och för vem han skulle berätta att hans son föredrar män.

En annan pappa ”kom ut” när filmen visades i israelisk tv: han hade inte berättat för någon utom sin egen mor, vars lakoniska kommentar var ”det visste jag redan”.

Föräldraperspektiven varvas med barnens i intervjuer. Azar lyssnar, frågar och ibland provocerar han för att komma till kärnan. Här finns djupt sorgliga berättelser om föräldrar som förskjutit sina barn. Det skär i hjärtat när en mamma berättar hur hela familjen utsatte den lesbiska dottern för ren mobbing under två års tid, medan hon fortfarande bodde hemma.

Men de flesta komma ut-historierna har lyckliga slut, med föräldrar vars kärlek och empati vuxit när de förstått hur ensamma deras barn varit med sin hemlighet.

Assi Azar har åstadkommit fyrtiofem okonstlade, uppriktiga och rörande minuter film. Det enda som är lite synd är att fokus ligger så starkt på homosexuella mäns erfarenheter – bara en lesbisk kvinna är med.

Malin Krutmeijer
malin.krutmeijer@telia.com