Malena Janson om Hannes Holms Sommarprat

Malena Janson recenserar regissören Hannes Holms Sommarprat.

Hannes Holm är en av de stadigast etablerade i den svenska filmbranschen. Omtyckt av alla, trevlig, skicklig. Gör film efter film som får hyfsad till bra kritik och alltid bjuder på komedi, allvar och Björn Kjellman: Adam och Eva, Klassfesten, Himlen är oskyldigt blå.

1987 sommarpratade han för första gången, 1988 för andra. Nu fyller Hannes Holm snart 50 år och är värd för ett program som skiljer sig avsevärt från de tidigare. Där de förra fylldes av satir, fylls detta av värme. Strävan efter att vara en kul snubbe har ersatts av en trygg förvissning om att det vanliga, vardagliga, verkliga räcker långt. Det är färre anekdoter, flera minnen. Och när de återges av en gudabenådad berättare blir det ett sommarprogram som är en fröjd att följa.

Mest berör berättelserna från barndomen i ett av de få höghusen på i övrigt stenrika Lidingö. Mamma var inte bara mamma åt Hannes utan även dagmamma åt ett till synes oändligt antal ungar. Aldrig fick man ha sin mamma i fred och när de andra ungarna hämtades på kvällen undrade Hannes varför inte också han hämtades. Då var mamma trött på att läsa sagor och pappa var bara trött i största allmänhet och gömde sig bakom en kvällstidning.

Men leken fanns alltid, som flykt från verkligheten. Den som en tonårig Hannes blev brutalt påmind om då han en dag i badhuset uppmanades gå in i herrarnas omklädningsrum i stället för, som dittills, damernas. "Från barndomen in till manligheten." En manlighet som var skrämmande, ful och äcklig. Hårighet, snoppar och stank. Klumpiga rörelser, buller och muller.

Och det är med lek han sysslar än – inom filmen har Hannes Holm hittat hem. Samt i Malmö, dit han nyligen flyttade efter ett halvt liv i Stockholm.

Lyssna på programmet:

I morgon:

Therese Eriksson om Märta Tikkanen

Malena Janson
malena.janson@mail.film.su.se