Vägen fram till paraden

Kristian Lundberg om gayhistoriens årtal och skiljelinjer.

Årtal. Skiljelinjer. Det finns en mycket märklig föreställning om sexualitet och kön som fortfarande gör sig gällande, inte minst i det vardagliga samtalet eller arbetet. Vår blick sorterar, delar in och vi beslutar oss inom loppet av en sekund på vilket sätt vi väljer att möta människor – och som sagt, närapå alltid bedömer vi deras sexualitet och kön.

Vårt samhälle är heteronormativt. Det är patriarkalt. Det är också exkluderande. Också den homosexuella världen ser till att exkludera, inte minst kvinnors situation och utsatthet. Det finns en föreställning om att detta är fullständigt naturligt och alls inte resultatet av en medveten och ibland omedveten process. Det tycks mig heller inte finnas någon omvänd process, som försöker att göra upp med vårt inskränkta förflutna. Ingen försoningsresa om man så vill, där man försöker skapa upprättelse för alla dessa homosexuella som förvägrats äktenskap och blivit definierade som sjuka.

Det här kom att bli allt mer uppenbart för mig, inte minst då jag hade flera nära vänner som på ett plan också tycktes mig ha accepterat samhällets fördomar, inte minst genom att ha upplevt hat och ojämlikhet under flera decennier och till slut fogat sig i det. Ett äldre manligt par, strax över sjuttio. De hade funnits i mitt liv i drygt tjugo år när ålderdom och sjukdom hann ikapp dem, och det blev så uppenbart i samtal och möten med sjukvård och hemtjänst att det var svårt att möta upp deras kärlekshistoria.

A och B hade levt tillsammans i knappt femtio år. Nu var deras kärlekshistoria plötsligt främmande. A och B hade upplevt följande årtal: 1944 togs paragraf tio bort som behandlade ”onormalt könsumgänge” och nu avkriminaliserades homosexuella handlingar. Först 1973 uttalade den svenska riksdagen att homosexuell samlevnad "från samhällets synpunkt är en fullt acceptabel samlevnadsform. 1978 blev åldersgränserna vid homo- och heterosexuella kontakter desamma (15 år) och 1979 strök Socialstyrelsen homosexualitet ur förteckningen över sjukdomar. 1987 infördes förbud mot diskriminering av homosexuella och 1988 kom en lag om homosexuella sambor.

Från och med 1995 har homosexuella par rätt att ingå registrerat partnerskap. Det innebär att man får i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som gifta makar. Det är genant hur vi skapar diskriminerande system utan att ens vara medvetna om det, som mina radikala frisinnade vänner som blev bestörta över att jag lät min son passas av ett homosexuellt par. ”Men aids då? Tänk om det finns aids?” och efter det, från andra radikala människor: ”Men övergrepp, tänk om det sker ett övergrepp?”

Det är häpnadsväckande att vi inte har kommit längre än att det fortfarande skall finnas ett behov av att komma ut, deklarera sig – en process jag aldrig har behövt göra – som medelålders heterosexuell man. Så. Gärna en stolt Prideparad, men också en sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, socialomsorg som låter oss älska och bli älskade som vi är, oavsett kön och identitet.

Kristian Lundberg