Anonym agenda

Johan Malmberg om kvinnohatets anonymitet.

Anonymous.

Den ansiktslösa rörelsen bakom Guy Fawkes-masken med mantrat "We are many. We are legion. We do not forgive. We do not forget. Expect us". Nätrörelsen som under de senaste fem åren samlat sig i framgångsrika virala attacker mot scientologer och pedofilringar, mot mexikansk knarkmaffia och enskilda företag.

Ansiktslös, men är den verklig agendalös? Feministiskt perspektiv har ifrågasatt det i en serie texter på sistone med rubriker som "Anonymous – hjältar i världen, feministhatare i Sverige". En tendentiös rubrik som inte riktigt har täckning, men som heller inte saknar sanningshalt.

Upprinnelsen är den våldsamma Scum-debatten i vintras då trollen på nätet gick bananas över Turteaterns och skådespelaren Andrea Edwards uppsättning av Valerie Solanas manifest. Ett av de mer obehagliga inslagen var en hatisk video som lades upp på Anonymous Swedens bloggsida (och den ligger fortfarande där). Nu har tidningen spårat och intervjuat mannen bakom kontot: en 42-åring som är dömd för sexuellt ofredande men som anser sig felaktigt dömd. En man som på manslobbyns (Pär Ström, Pelle Billing, m fl) bloggar spyr ut sin bitterhet mot att män lider alla helvetets kval under den svenska "statsfeminismen". Och som likt fler män i samma sits har startat en mansjour. Förutom detta har han varit engagerad i Occupy-rörelsen, haft ett förtroendeuppdrag inom Piratpartiet och agerat inom Anonymous-kollektivet.

Vad Feministiskt perspektiv pekar på är den fräna homosocialitet som präglar många nätkulturer. Det är förstås en bit därifrån till feministhat, men det föreligger. Det vet var och en av oss som i media skriver om kvinnofrågor; det är en regel utan undantag att man bombarderas av hatkommentarer eller kampanjer när man skriver om genus. Häromdagen fick kollegan Håkan Lindgren här på tidningen uppleva samma sak för att han oförlåtligt nog använt pronomenet hen!

Den här tröttande enfalden från rasister och kvinnohatare är helt klart stark bland de som organiserar sig anonymt på nätet. Men det är förstås inte alls samma sak som att det finns en så pass stark internationell kraft som Anonymous som är uttalat antifeministisk.

Det är ju den springande punkten i artikelserien – håller kvinnohatarna på att få makt via Anonymous?

Svaret är ännu så länge nej, på sin höjd nja. För när 42-åringen och svenska Anonymous försökte vinna gehör för en internationell Scum-kampanj var gensvaret litet. Rättssociologen Marcin de Kaminski, knuten till forskargruppen Cybernormer vid Lunds universitet, förklarar för mig hur och varför:

"Det finns dussintalet tunga Anon-konton som måste sprida ett enskilt ämne för att det ska få internationell tyngd. Inget av dem stödde det här uppropet. Det saknades kritisk massa."

Däremot bekräftar han att Anonymous politiserats kraftigt det allra senaste året. Genom sin närvaro i den arabiska revolutionen i fjol – men framförallt genom fallet Julian Assange. Kopplingen är enkel, Anonymous handlar i grunden om frihetliga frågor på nätet och delar värdegrund med Wikileaks. Men när det gäller Assange gäller frågan inte principer utan person, och då kan också en hel del av sexismen inom nätkulturen kanaliseras i en farlig riktning.

Det är en aspekt av Assangefallet där mycket står på spel. Om makten på nätet bara ska tillhöra halva befolkningen.

Johan Malmberg
johan.malmberg@hd.se 042-489 92 31