Crister Enander om Claes Dahlbäcks sommarprat

”Sommar för mig är Stockholms skärgård” är det första han säger. Mannen låter nöjd. Han talar ytterst vårdat. Rösten är självsäker. Det hörs att han är van att bli åtlydd. "Barndomssomrarna tillhör de lyckligaste i mitt liv”, konstaterar Claes Dahlbäck. Han fyller i med ytterligare några barndomsminnen.

Sedan den vita studentmössa, koltrastar i natten. Kliché staplas på kliché. ”Näst efter familjen betyder mina vänner mest för mig”, säger Dahlbäck. Han går på Handels. Fadern – ”direktör i näringslivet” – blir orolig. Kommer sonen att få något arbete? Det får han, han börjar arbeta med aktier på Öhman. Han blir stillsamt värvad av Investor för att arbeta i New York för familjen Wallenberg. Inom Investor blir han kvar. Och New York kallar Dahlbäck för ”en av favoritplatserna i världen” och varvar med charmiga anekdoter om gamle Jakob Wallenberg.

Han arbetar för mycket, försummar familjen och snart står skilsmässan och stampar i villavestibulen. Då blir han VD för Investor. ”Dodde” – alltså Marcus Wallenberg – är krävande, men de kommer överens. Vördnaden kryper nu i rösten. Därefter kommer ”Pirre” Wallenberg och berättelserna kryddas med några rejäla nypor lovord – över de egna insatserna. Och så skilsmässan, förstås. Efter Gyllenhammar står Percy Barnevik där och givetvis en ung ny kvinna. Han köper en herrgård och återvänder till hustrun.

Inte ett oväntat ord. Ingenting överraskande. Allt följer ett givet och förutsägbart spår.

Det går inte längre att förstå vad Sommar är för program. Idel framgångssagor, entreprenörers skryt, självgoda företagare som breder ut sig. Det framstår alltmer som ett obligatoriskt propagandainslag i Statsradion. De kloka och livserfarna rösterna är försvinnande få. De som levt och lärt och kan berätta – varför får inte de komma till tals?

Lyssna på programmet:

I morgon:

Diana Holmberg om Birgitta Svendén

Crister Enander
enander@kajen.com