Arbetets söner

Johan Malmberg om Martin Widerbergs film om pappa Bo och farfar Arvid.

Jag gör samma film hela tiden, säger Bo Widerberg i ett av arkivklippen. Det handlar om hur mycket frihet en människa egentligen kan få utan att skada andra.

Scenen ingår i sonen Martin Widerbergs dokumentär om sin far och farfar, "Alla är äldre än jag", som hade premiär på Lilla filmfestivalen. Det är en djupt gripande scen i en djupt gripande film. Den utgår från den dokumentär om sin far som Bo påbörjade redan 1979. Sonen Martin var då med på ett hörn och höll i klappan. Tillsammans iscensatte de intervjuer med den åldrige Arvid som får "en tidig 90-årspresent av Svenska filminstitutet", en liten apa. Den kilar runt medan Bo Widerberg ställer frågor om pappans konstnärskap, Arvid älskar att måla byggnader utan en enda människa som stör, och han frågar vilken egenskap som han tycker att de båda delar. "Fantasin!", säger Arvid.

Inte högmodet då? föreslår Bosse. Högmod är viktigt för en konstnär!

Det är såklart roligt. Bo Widerberg hade en sådan magnetisk utstrålning som får en att glömma omgivningen. Omgivningen ja, när sonen och konstnären Martin Widerberg nu gjort klart "Alla är äldre än jag" efter många års arbete har det blivit en annan film; en film som sällar sig till de senaste årens stormflod av böcker och dokument av föräldrauppgörelser. Den innehåller minst sagt hjärtskärande stunder. Martin Widerberg har exempelvis hittat Don de Fina och Sven Fahléns kortfilm "Widerberg 65", som handlar om "Kärlek 65" som skildrar en regissörs vänsterprassel. Gjord alls inte utan självbiografisk grund.

Jag, ett försoningsbarn fött 1965, säger Martin.

Så gjorde Bo "Elvira Madigan" om olycklig kärlek. Som följdes av "Ådalen 31" i vilken en fyraårig Martin var skådespelare. Filmen deltog i Cannes och Bo tog med sig sonen, barnflickan och älskarinnan. På plats väntade hustrun Vanja och – en kommande skilsmässa. Men Bosse vann juryns stora pris och var lycklig.

"För mig kändes det som om livet tog slut", säger Martin.

Ändå är tonen förvånansvärt försonande. "Alla är äldre än jag" är långt mer än ett upprivande fadersporträtt. Tvärtom är Martin Widerbergs ambition en annan, nämligen att göra en film som samtidigt handlar om Arvid, om Bosse, om Martin och dennes söner Morris och Joel. En film om fadern och friheten. Om konstens villkor. Om hur släkten följa släktens gång.

Martin överkompenserar för sin frånvarande fader och prioriterar ständigt familjen. Ändå hör han nu sin egen son Morris stå framför kameran och säga sig vara osedd. Så sorgligt det känns när Martin som gjort alla de rätta valen inte belönas – samtidigt som filmens tematik ges nerv och allmängiltighet.

Efter premiären på Bio Scala tar Martin och sönerna emot ovationerna, de säger att de båda förstår sina fäder bättre nu. Själv har jag svårt att värja mig mot den scen där Bo på sitt oefterhärmliga vis söker pappa Arvids kärlek, är det något jag gjort som du tycker är bra, något, något alls?

Ja... Arvid funderar länge... den där scenen i "Elvira Madigan" där Sixten skickar en förlåt-lapp till Elvira, nedströms, som en barkbåt. "Den är fin!" Den bilden flyter liksom genom Bo Widerbergs hela konstnärskap med alla dessa fadersporträtt och fortsätter så in i sönerna som blir fädrars liv.

Festivalchefen Ulf Berggren ber om en applåd för Morris Widerberg som kommit in på en filmskola. Nästa kapitel i filmstafetten får bli hans.

Johan Malmberg
johan.malmberg@hd.se 042-489 92 31