Malena Janson om Johannes Brosts sommarprat

Sommarpratarna, vågar jag påstå, förbereder sig mycket väl inför sina nittio minuter i etern. Det filas på formuleringar, det tänks ut en dramaturgi och en agenda. Somliga gör stora avslöjanden om sig själv, andra håller brandtal eller försöka rädda världen lite grann. Så inte Johannes Brost.

Johannes Brost bara pratar på. Som en kompis man inte träffat på ett tag, nån man gillar men aldrig haft en riktigt nära relation till. Som, när man stöter ihop i mataffären, inte kan låta bli att berätta lite för mycket. Som blir väldigt personlig och använder väldigt stora ord medan man själv svarar att "ojdå" och "jaha" och "vad kul och "vad jobbigt" och "ja, verkligen". En som "läcker" och därmed gör sig sårbar. Som somliga därför tycker är rätt jobbiga att ha att göra med – men som väcker beundran hos andra.

För det är modigt. Det är modigt att visa sig så mänsklig i mataffären och lika modigt att göra det i direktsändning. Därför tycker jag mycket om Johannes Brost sommarprogram och önskar att flera kunde vara som hans. Naket utan att snudda vid sensationslystnad. Djupt sympatiskt utan att vara insmickrande. Vidöppet.

In till en person som berättar om sin mamma som gav honom så mycket och vars död tog honom så hårt. Om sina fyra underbara barn. Om hur härligt det var att spela in Rederiet. Och hur svårt det var att uppleva tystnaden från film- och tv-bolag efteråt. Om hur oerhört tacksam han är för att han fick chansen att spela huvudrollen i Axel Peterséns långfilm Avalon.

Och jag tänker på den magnifika scenen där Johannes Brost ensam dansar i kolsyreisdimmorna på ett tomt dansgolv. När jag hört hans sommarprogram tror inte ens hans "spelade" den scenen. Han bara öppnade sig, då med.

Lyssna på programmet:

I morgon:

Jörgen Andersson om Martina Haag

Malena Janson
malena.janson@mail.film.su.se