Uförsäljning pågår

Jenny Maria Nilsson om utförsäljningen av kulturarvet.

Stambanan började byggas 1854, och den var statens. Eftersom infrastrukturen är en så viktig del av samhällsintresset skulle ryggraden i järnvägsnätet skyddas mot det godtycke som till exempel ekonomisk vinning kunde innebära. Så tänkte man då. Men numera väger samhällsintresse och medborgarservice lätt och det tycks bestämt att vi, folket, inte kan äga saker tillsammans.

Ungefär en tiondel av Sveriges kulturminnesmärkta byggnader ska säljas till privata ägare. Staten vill slippa kostnader och ansvar. Tomarps Kungsgård är en av de aktuella byggnaderna. ”Vi orkar inte spekulera mer i vad som ska ske” säger Margareth Anderberg som just nu har besittningsrätten till kungsgården. De har varit emot en utförsäljning. ”Det kan bli som Herrevadskloster” säger Anderberg och menar den oreda med ägarkaruseller och näringsförbud som uppstått sedan klostret såldes till en privat ägare.

Utförsäljningen har något ödesmättat över sig. Det kan inte göras ogjort och vi avgör också för framtida generationer. Har vi ens rätt till det? Hyresrätterna och tågtrafiken, elbolagen och simhallarna ägs allt mindre av oss gemensamt. Vill vi det och om inte, varför fungerar inte demokratin? Kan vi inte sälja något annat? Något onödigt kanske.

Jenny Maria Nilsson
jenny@jennymaria.com