Kristian Lundberg om Lotta Lundgrens "Sommar"

Den ironiska distansen, den lekfulla attityden mellan jag och omvärld – kan vara ett effektivt sätt att skapa nya perspektiv på gamla föreställningar – men allt som oftast blir ironin bara till en feg grimas, en utväg för människor som inte vågar tro eller hoppas. En utväg ur det besegrade jaget, misslyckandet om man så vill. Matlagning? Går det att ha en ironisk attityd till matlagning? Inte den exklusiva som äger rum i patriarkala kök, utan den som sker i vardagen – framför hungriga barn? Mitt svar: nej. Det går inte.

Lotta Lundgren låter bjuda upp en buffé av kallskurna minnen och småvitsiga plattityder. Hennes slutsatser går det däremot att sympatisera med: kärleken är konkret och tar sig uttryck i att man delar hushållets bördor, och när hon talar om hur kökskulturen har sexualiserats är det spännande. Men. Allvarligt talat: hur roligt är det egentligen med ironiska fyrtioåringar?

Lotta Lundgren är matskribent. Hon inleder med en snabb ingång till sin värld – förfluten och närvarande tid flätas samman. Hon beskriver sitt liv som trettioåring och hur hon till slut – efter att han förlorat sig i reklamtextens värld – bokade en resa för att deltaga i en dödsmeditations övning, vars klimax blir att det undermedvetna säger åt henne att hon skall fika mer. Det märkliga är att oavsett vad hon talar om så blir det märkligt oengagerat även om själva tekniken – det litterära upplägget – är både strukturerat och dynamiskt, ibland rent av lysande.

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som både irriterar och lockar mig med hennes program. Är det tonfallet? Är det distansen? Är det rent av så att jag hotas av att hon har rätt? Efterhand bränner det till, inte minst i förhållandet till vardagen som manifesterar sig i statistiken som säger att 87 procent av kvinnorna i familjer har huvudansvaret för hem och matlagning och där Lundgren anlägger ett feministiskt perspektiv på både kök och restaurang.

Här kan du lyssna på programmet:

I morgon:

Johan Malmberg om Ison Glasgow

Kristian Lundberg