Vidgade poetiska vyer

Kultur Publicerad 16 augusti 2012 kl. 04:00

He Shuangquing var bonddotter i 1700-talets Kina och borde egentligen aldrig ha kommit i närheten av litteraturen. Men hon tjuvlyssnade på grannpojkarnas lektioner, lärde sig läsa och skriva, bytte till sig diktböcker mot broderier och började så småningom själv skriva poesi. Hennes dikter har bevarats till eftervärlden tack vare att hon kom i kontakt med den tidens bohemkretsar, unga intellektuella som föraktade sociala konventioner och fann en frisk fläkt i den självlärda unga kvinnans strofer. Hon dog vid 22 års ålder, efter att ha gifts bort med en analfabet och enligt hennes levnadstecknare ha fått slita hårt och behandlats brutalt i sitt nya hem. I Håkan Sandells tolkning låter hon så här: "Vem bryr sig väl om mig,/kanske en blommornas gudinna/en kort stund till jorden/driven i landsflykt?"

I Jag erkänner att jag levde upp mitt liv (Fri press) presenterar och tolkar Håkan Sandell, med språkkunniga medhjälpare, åtta poeter som inte har annat gemensamt än att de kommer från en annan tradition än den västerländska. Här hittar man bland andra 1100-talspoeten Mehseti-khanum Ganjevi som räknas som Azerbajdzjans första kvinnliga författare, Persiens Jeanne d'Arc, kvinnosakskämpen Tahirih eller Quarratu'l-Ayn som avrättades 1852 för sitt engagemang i en reformistisk religiös rörelse, den Baudelairedyrkande Jean-Joseph Rabearivelo från Madagaskar och den somaliske kärlekspoeten Cilmi Bowndheri, vars grav blivit ett vallfartsmål för förälskade par.

Det är lärorik läsning. Hur många här känner exempelvis till den syriske storstjärnan Nizar Qabbani, som fyllde fotbollsarenor med poesiälskare och fick damtrosor uppkastade på scenen? Eller den pakistanska ghazaldiktaren Ishrat Afreen som för fram ett feministiskt budskap i en månghundraårig form?

Den lilla boken är frukten av ett passionerat sökande efter poetiska arv bortanför vårt eget och Sandell har hittat såväl fängslande livsöden som lysande diktare. Engagemanget i hans introduktioner smittar av sig: jag vill veta mer och läsa mer – det känns närmast lite snopet med de enstaka dikterna. Men smakproven kan vara en kick för att själv söka vidare. Trots sitt begränsade format är det här en bok som vidgar vyerna.

Ann Lingebrandt

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Kultur