Syster Jane

Malin Waak om nymornat civilkurage i Danmark.

Med 67-åriga Jane Pedersen har danskt civilkurage fått ett helt nytt ansikte. För en vecka sedan avlade några medlemmar från ett lokalt gäng på Nørrebro visit på hennes Café Viking. De krävde pengar mot beskydd eftersom hennes ställe ligger i deras ”hood” – men fick svar på tal.

”De ska inte diktera för mig vad jag ska använda mina pengar till. Jag sliter hårt för kronorna och har haft det här stället i 24 år. Jag blir hellre skjuten än betalar”.

Sedan dess har över 40 000 gillat gruppen ”Støt Mor-Jane og Café Viking – NEJ til bøller [busar] JA til øller” på Facebook. Man kan inte annat än hålla med mannen som skriver ”Hvor ER dette her smukt!”

Riktigt vackert blir det på grund av att Jane Pedersen inte använder situationen till att spä på den rasism eller de motstridigheter som härjar i området. Må så vara att ställets namn appellerar till de som inte har någon bättre lösning på sina identitetsproblem än att framhäva släktskapen med gamla vikingar. Men den rödhåriga damen bekände verkligen färg när hon vägrade att ta emot besök från Danskt folkepartis avgående ledare Pia Kjærsgaard, som ville komma förbi och lämna en blomma i förra veckan. I ett uttalande i Berlingske Tidende förklarar hon varför:

”Min kamp handlar inte om rasism, men det gör Pias. Det är skitsamma om folk kommer från Ruds Vedby eller Mjølnerparken. Busar är busar.”

Och budskapet har tydligen gått fram. De hårda invandrargrabbarna från Blågårds Plads har redan varit förbi och lämnat en blomma till den tuffa madamen och gänget Brothas i det ökända området Mjölnerparken förklarar att man ”aldrig skulle hota en äldre dam”.

Det viktigaste i det här lilla stycket Danmarkshistoria är att Jane har lyckats organisera ett 30-tal andra barägare i området till att vägra låta sig hotas och kuvas. Trots detta har hon ändå satt plexiglas i rutorna för att skydda sina anställda och civil polis kommer på besök med jämna mellanrum.

Och om hennes konkurrenter och kollegor bakom bardiskarna nu spelar sina kort rätt och gör vad de kan för att undvika att spä på kampen om platsen och makten mellan olika grupperingar, så kan det kanske för första gången på många år ljusna på yttre Nørrebro.

Att tvinga på danskar förändrade attityder är inte något man gör uppifrån. När det händer så händer det på plats. Andra exempel på danskar som stämt i bäcken för civilkuraget på sistone är Bedrettin Yazar, som berättat om sina möten med en hemlös rasistisk dansk och hur det utvecklades till vänskap. En annan är Karina Kannegaard som ger Yazar uppbackning och berättar på Facebook om sin vardag i kassan på Aldi bland alkoholister och invandrare – sedelärande historier från den danska nutiden om att möta och bli bemött.

I dag är det just en sån vecka när jag älskar Danmark.

Malin Waak
malinwaak@yahoo.com