En glädjens och eftertankens dag

Gunnar Bergdahl om frigivandet av Martin Schibbye och Johan Persson.

437 dygn består av över 10 000 timmar som bildar ett år och drygt tre månader.

Nu passerade ytterligare några, skälvande och långa, medan vi väntade på ett definitivt besked om Martin Schibbye och Johan Persson denna brittsomriga eftermiddag.

Det är förstås djupt glädjande att de kan återförenas med sina familjer. Att denna onda verklighetssaga fått ett slut.

Men vad handlar berättelsen egentligen om?

Jag minns Carl Bildts lättsinniga och pompösa första kommentar när de båda fängslades av etiopisk militär förra sommaren.

Vad var det hans sa?

Jo, "att vi har avrått från att resa i området".

Som vore de båda några äventyrliga turister.

Som om vi inte fortfarande väntar på sanningen om Lundin Oils aktiviteter i Ogadenprovinsen och vad som egentligen beslöts av den bolagsstyrelse där samme Bildt ingick fram till 2006. Hur ser situationen ut för civilbefolkningen i Ogaden just denna, den svenska glädjens dag?

Som om vi ska glömma att Etiopien är en diktatur med riggade politiska domstolar där informationsfrihet och en journalistik i demokratins tjänst är förbjuden.

Som om allt nu är förlåtet och begravt i euforin över ett benådningsbeslut. Trots att de båda aldrig begått några brott.

Men det var ju Bildts uttalande som fick de etiopiska myndigheterna att sätta igång sin terroristrättegång för att avskräcka andra journalister.

Vid förra årets Bokmässa i Göteborg gick jag till ett opinionsmöte där den norske Etiopienexperten Kjetil Tronvoll framträdde tillsammans med Filters chefredaktör Mattias Göransson. Göransson var en av dem som såg fram emot att kunna publicera Schibbyes och Perssons planerade reportage. Och jag en av dem som såg fram emot att läsa det.

Tronvoll sa redan då att den svenske utrikesministerns uttalande var det som hade gjort det möjligt för regimen att starta sin terroristprocess och att alla förhoppningar om friande domar i den kommande rättegången var illusioner.

Så dömdes de till 11 års fängelse i december för att avskräcka andra journalister.

Jag minns insändarna i denna tidning som ifrågasatte att de två journalisterna verkligen var journalister och de "goda råden" att de borde ha följt Bildts kloka rekommendation och stannat hemma med oss andra.

Jag minns nätkommenterar och mejl jag har fått när jag under det gångna året påmint om Martin Schibbyes och Johan Perssons svåra situation i fängelset utanför Addis Abeba. "Journalistsvin kan skylla sig själva!"

Men berättelsen om Martin Schibbye och Johan Persson handlar om hur viktig den fria informationen är och måste vara.

Hur den är en viktig del av demokratin som vi tar för given trots att vi är beroende av att journalister tar stora risker för att förse oss med relevant information och så låter oss betrakta världen som den är.

Nu får just denna berättelse ett nytt och ljusare kapitel. Persson och Schibbye är på väg hem.

Vi andas ut, vi gläds, men måste samtidigt minnas att svensken Dawit Isaac har suttit fängslad, inte 437 dagar utan 4 007 dagar i grannlandet Eritrea utan rättegång.

Han gör det för brottet att vara journalist.

För oss.

Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se 042-489 90 06