Aliens från yttre Norden

Finns Norden? Författaren och översättaren Staffan Söderblom var utled på högtidstalens tomma nordism, som ingen tror på och som sällan hänger samman med realiteter. Ja, finns Norden eller åtminstone Skandinavien, med de möjligheter som närbesläktade språk ger till kulturella och litterära kontakter, trots att TV textar, trots att nordismen aldrig tillåts samleva med satellitkanalernas amerikaniserade tjafs? Trots att skolbarnen i Helsingborg vad jag vet får minimala eller inga lektioner i danska.

Huvudtemat på årets bokmässa är ju Norden, men det känns ärligt talat lite avslaget. Jag saknar de internationella författare som påmint om att mässan, Göteborg och Sverige har rottrådar i internationella gränsöverskridande sammanhang. Alla svenskar är ju nordbor, men är vi Norden-bor?

Jo, jag själv är en nordisk varelse med speciell känsla för de nordiska kulturerna, särskilt grannlandet Danmarks. Men det är inte lätt i tider när politiker och kommersiella krafter i realiteten förvandlat svensk kultur till en amerikaniserad provins. Det går som bekant femtio amerikanska dussinfilmer på varje dansk som visas på bio eller tv.

Frågan om Norden finns ställdes på ett författarseminarium under bokmässan. Staffan Söderblom är också lärare i litterär gestaltning vid universitetet i Göteborg, Sveriges kanske främsta "författarskola". Där tillämpar man i höst en konkret skandinavism "underifrån", med fyra kursdeltagare från vardera Sverige, Danmark och Norge.

"Nya författare behöver varandra över gränserna. Men i ett sådant sammanhang finns inte isländska och finska författare."

Isländska Steinunn Sigurdardottir läste danska i skolan men for inte till Norden när hon ville ut i världen utan till Irland. Senare levde hon sju år i Frankrike men däremellan också två år i svenska Rinkeby. Hon har ändå blivit mera nordisk med åren.

"Norge, Sverige och Danmark är sinsemellan otroligt olika. Och i ett nordiskt sammanhang är en islänning en varelse från yttre rymden. Men jag har lärt mig att uppskatta olikheterna."

Danska Lene Wissing menade att många danska författare orienterar sig mot Tyskland och USA, men också mot Norden och att det är viktigt både att nordiska förlag samarbetar och att många danska författare reser till Norge och Sverige på mässor och uppläsningar.

Som till de Nordiska bokdagarna i Helsingborg, tänker jag.

Bendik Wold, norsk förläggare, bekände att han lärde sig förstå svenska genom att titta på ett program som hette "Lördagsgodis" på svensk tv och såg det som självklart att många norska författare inspireras från grannlandet i öster.

I bokhandlar och på kultursidorna i Finland finns knappast den nordiska litteraturen, inrymde finska Tiia Strandén, med undantag för svenska deckare.

"Men särskilt bland yngre finska författare är kontakterna med Norden viktiga. Norden som idé är inte intressant, däremot Norden som nätverk och mötesplats, som när man skriver i varandras tidskrifter eller medverkar i nordiska poesiantologier.

Alla var överens om en sak: att det i Norden från generation till generation finns gemensamma barnböcker med författare som Tove Jansson och Astrid Lindgren, med allt vad det betyder.

Också det är en form för en verklig skandinavism underifrån.

I en stor monter på mässgolvet profilerar sig de nordiska städer som tar emot fristadsförfattare och visar att de tillhör världen. Helsingborg kunde ha varit en av dem. Frågan var tidigare i år uppe i kommunfullmäktige, men bemöttes av total likgiltighet.

Sören Sommelius
soren.sommelius@hd.se 042-489 90 45