Plåster på stans sår

Det är inte en ny glasfasad som Knutpunkten behöver, skriver Lars-Eric Jönsson .

Nya Knutpunkten är inte så ny längre. Den är sliten, trång och rörig. Den har 20 år på nacken och har inte åldrats med behag.

Men förnyelse är på gång. Arkitektkontoret Tengboms har ritat och med ledning av de offentliggjorda skisserna är förnyelsen både omfattande och obefintlig på samma gång.

Förutom 10000 kvadratmeter nya kontorsytor placerade ovanpå parkeringshuset är det främst fasaderna mot öster och norr som pockar på uppmärksamhet. Arkitekterna har valt att ”klä in” huset i glas buret av en synlig diagonal konstruktion.

Arkitektoniskt lider förnyelsen av en viss osäkerhet. Kontorsytorna stoppas in i vita och svarta volymer, ett estetiskt koncept som vi har sett ett par år nu. Bäst före-datumet borde med råge vara passerat. Glasfasaden känns inte helt ny den heller men är intressantare eftersom den påverkar stadsmiljön mer.

Förutom den slentrianmässiga användningen av stora fasadpartier i glas finns det en inneboende kritik mot Knutpunktens arkitektur i Tengboms lösning. Ungefär: ”Klä in originalet i glas så slipper vi se det”. Arkitekterna menar sig vilja förändra byggnaden till något staden kan vara stolt över. Det vill säga, man delar alltså uppfattningen att Knutpunkten inte är något att vara stolt över. Stora glasfasader profiterar alltid, på gott och ont, på omgivningen. De är givetvis främmande i stenstaden men härmar den också genom att spegla den.

Å andra sidan, om det finns något tilltalande i denna 20-åriga transportkoloss så är det entrén mot norr. De bågformade glas- och plåtpartierna böjer sig mot Kungstorget och ger luft åt entréhallen. Den riskerar att bli ännu trängre med Tengboms förslag som innebär att denna utskjutande del tas bort.

Tengboms talar också om att Knutpunkten bättre kommer att passas in i stadens bebyggelse. Kanske tänker man då på den siktlinje mot Sundet som öppnas från Möllegränden. Det är ganska sympatiskt men tar på ett olyckligt sätt bort en väsentlig del av Knutpunktens 1980-talsprägel och reducerar alltså framförallt entréhallens volym.

Få skulle emellertid ifrågasätta att Knutpunkten behöver förnyas. Det är ett behov som har varit uppenbart sedan den stod klar. Om den tidigare föreslagna entrén från söder i Stadsparken blir verklighet kommer det att innebära avsevärda förbättringar.

Men Knutpunkten behöver ingen ny fasad eller mindre entréhall. Den behöver bättre och mer slittåliga interiöra material. Den behöver tydligare och effektivare interna kommunikationsvägar. Att Knutpunkten blockerar en väsentlig del av stadens kontakt med Sundet förändras heller inte av paketeringen i glas.

Glaset leder snarare tanken mot plåster på ett sår, ett sår i staden som knappast läker av förbandet utan snarare paketerar in och konserverar det.

Lars-Eric Jönsson
lars-eric.jonsson@kultur.lu.se