Mo Yan & bondeupproret

Vår kritiker och Kinaexpert Kerstin Johansson lotsar oss in i Mo Yans fantastiska värld – till den vackraste, fulaste, hetaste platsen i världen!

Årets Nobelpristagare i litteratur, kinesiske Mo Yan, är för de flesta svenskar en ganska okänd författare. I sitt hemland, däremot, har han miljoner läsare. Hans romaner och noveller ligger på bokhandelsdiskarna och han kommer ständigt ut med nya verk. Han är inte någon dissident-författare, han är medlem i det statliga författarförbundet och kan väl nästan kallas folklig, men uddlös är hans prosa inte. Mo Yan är översatt till flera språk, men på svenska finns hittills endast tre av hans romaner.

Mo Yan föddes 1955, som Guan Moye, på landsbygden i Shandong-provinsen, i nordöstra Kina. Hans familj var bönder och familjen fick gång på gång fly från sina marker, då området där de bodde drabbades av översvämningar eller av andra naturkatastrofer. Mo Yan gick ständigt hungrig och fick ytterst lite skolutbildning. Först som vuxen, då han tog värvning i armén, fick han lära sig läsa och man upptäckte hans berättarbegåvning. Sedan dess har Mo Yan skrivit en lång rad romaner och noveller, vunnit nästan alla litterära priser som finns i Kina, blivit en etablerad medlem i det kinesiska författarförbundet, men också varit en frispråkig samhällskritiker.

Mo Yan kommer alltså från en bondefamilj, vilket inte alls saknar betydelse, eftersom han därmed skiljer sig från de flesta andra författare i tidigare generationer. Det har nästan varit regel att kinesiska författare kommer ur den bildade klassen och är stadsbor. Något sådant som en författare ur bondeklassen var ovanligt, tills för bara några decennier sedan. När jag själv träffade Mo Yan, vid hans Sverigebesök för cirka tio år sedan, så var det påfallande tydligt att han odlade sin bondeidentitet. Han gick klädd i traditionell vadderad blå jacka och framstod som något mitt emellan en bonde och en buddistmunk.

Många av Mo Yans romaner utspelas på landsbygden, i det fiktiva Gaomi härad, Mo Yans eget litterära landskap, som han kallar för ”den vackraste och fulaste, ovanligaste och vanligaste, heligaste och mest depraverade, hjältemodigaste och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen”.

På denna plats utspelas exempelvis den roman som blev hans internationella genombrott och hans första till svenska översatta roman, ”Det röda fältet” (Hong gaoliang, 1986; i översättning av Anna Gustafsson Chen, Tranan, 1997).

Romanen har också blivit en prisbelönt film, regisserad av Zhang Yimou. ”Det röda fältet” utspelas under 1920- och 1930-talens mest kaotiska tid, när Kina var invaderat av Japan. Ett brännvinsbryggeri utgör miljö i berättelsen och i centrum finns en kärlekshistoria mellan två mycket viljestarka personer. ”Det röda fältet” är en bra introduktion till Mo Yans författarskap, för den som vill läsa något av honom. Här finns allt det som är typiskt för författaren: humor och poesi, våldsamma händelser och starka känslor, i en välskildrad landsbygdsmiljö.

Även romanen ”Vitlöksballaderna” (Tranan, 2001, övers Anna Gustafsson Chen; Tiantang suantai zhi ge) utspelas i det fiktiva Gaomi. Romanen lär vara inspirerad av en tidningsnotis, som rapporterade om ett bondeuppror på landsbygden år 1987. Mo Yan använde stoffet till sin berättelse, en mustig skröna om fattiga vitlöksodlare, som känner sig lurade av myndigheterna och gör uppror mot korrumperade tjänstemän.

Mo Yan kritiserar en rad företeelser i det samtida Kina. Han beskriver fängelset, där de upproriska bönderna blir placerade, med detaljskarp realism, han beskriver rättegången mot de protesterande, som den fars den säkerligen var. Boken blev också censurerad. Som samhällskritiker håller sig Mo Yan inom gränserna för det tillåtna, men någon beskedlig medlöpare är han inte.

Mo Yan skriver om livet på landet, med djup och stark känsla och skildrar människor och deras livsvillkor med uppriktighet. Hans stil är känslosam, satirisk, fantasifull, humoristisk. Att läsa hans romaner är att ständigt bli överraskad av de mest fantastiska händelser, som mycket väl skulle kunna inträffa. I Mo Yans berättelser är det också fullt av legender, myter, sagor och sägner och det verkar aldrig ta slut. Han har berättat om hur man samlades om kvällarna i hans barndomshem och lyssnade på sagor, som någon äldre person berättade. Dessa barndomens berättelser har utövat starkt inflytande på hans författarskap. Själv har han sagt:

”Min hemtrakt må ha varit ett outvecklat område, men när det gäller spöken och andar var det mycket välutvecklat!”

Samtidigt med dessa magiska drag i hans prosa finns också en mycket väl beskriven, realistisk miljö. Mo Yan vet hur landsbygden luktar och känns och han beskriver den med utstuderad naturalism. Han är också en mycket stilmedveten författare, som ibland bryter mot genrernas konventioner, på ett överraskande och roande sätt.

Mo Yans senast till svenska översatta roman har titeln ”Ximen Nao och hans sju liv”, (Tranan, 2012, övers Anna Gustafsson Chen; Shengsi pilao, 2006). Ximen Nao är en rik godsägare, som avrättas av upproriska bönder, i samband med revolutionen 1949. Hans själ kommer till dödsriket, där han uppmanas att erkänna sina onda gärningar, men inte ens när han friteras i kokande olja vill han erkänna sin skuld. I stället får han återvända till jordelivet, men i skepnad av en åsna. Sedan blir den arme Ximen Nao återfödd sex gånger i olika djurskepnader, innan han till slut har sonat sina brott och blir människa igen. Berättelsen om Ximen Nao är också en berättelse om Kinas utveckling under de senaste 50 åren. Men romanens underliggande tema är ett försvar för den som vågar gå mot strömmen, den ensamme individualisten.

Mo Yans kinesiska förebilder är många, men främst har han inspirerats av den folkliga sagoskatten. Likt många författare som debuterade på 1980-talet, i den friare intellektuella atmosfär som då började göra sig påmind, blev han också mycket påverkad av några västerländska författare. Gabriel Garcia Marquez och William Faulkner blev då hans inspirationskällor.

Många författare i Kina kommer säkert fortsättningsvis att inspireras av Mo Yans författarskap och många läsare världen över kommer genom hans böcker att få en djupare förståelse för vanliga människors liv i världens folkrikaste land.

Kerstin Johansson är bibliotekarie, litteraturkritiker på kultursidan och fil dr i kinesiska med inriktning litteratur. Hon putsar som bäst på en bok om kinesisk litteratur med arbetstiteln "På jakt efter det moderna".

Kerstin Johansson
k.g.johansson@telia.com