Emellan vi åt, sov och dog

Johanna Karlsson om sitt eget "Äta Sova Dö".

I hyllade ”Äta Sova Dö”, som just nu sprider det karga landskapet kring Nyvångs Dinoland på svenska biografer, spelar Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan stora roller. Myndigheter har alltid skildrats bra på skånska: ett trögflytande språk för trögflytande organisationer. Jobbcoachen i ”Äta Sova Dö” skickar sina kursdeltagare på uppdrag. De måste "hitta en hobby" och så vandrar de arbetssökande till minigolfbanan.

Jag minns arbetsförmedlingen från att vara tonåring i Helsingborg. Alla mina kompisar var äldre och jobblösa och betygslösa och fick hela tiden höra att med en viss inställning och personlighet kom jobben. Jag var ung och jobbade och hade hoppat av gymnasiet så de bad mig hjälpa till att mixa identiteter.

I grupp hjälpte vi varandra: de som var yngst lånade ut sina personnummer till äldre som behövde jobb hos bemanningsföretag och hamburgerrestauranger. Företag där timlön baserades på ålder anställde hellre en 18-åring än en som fyllt 26: då var det ju bara att acceptera 18 års-lönen och skriva under kontraktet med sin kompis namn.

I stora rekryteringsprocesser blandade vi korten på andra sätt. För ett tillfälligt arbete som gick ut på att flytta en produkt från en box till en annan och sedan stapla boxarna kunde lång intervjuer krävas: möten på rekryteringsföretag som sedan inte hade med den anställda att göra. Vad ångrar du mest i ditt liv? kunde de fråga. Om du var ett djur – vilket skulle du vara?

I min kompiskrets bestämdes att jag var bäst på fåniga representativa intervjuer och så skickades jag helt enkelt till rekryterarnas kontor i kompisarnas namn. Inte besökte den som frågat om dina livsmål någonsin det där boxstaplarlagret ändå.

Själv blev jag ofta skickat till Komvux eftersom det inte ansågs trovärdigt att jag skulle kunna leva på att skriva efter att bara ha gått grundskolan. "Välkommen" sa Komvux. "Fem saker är viktiga att komma ihåg. Fem saker du ska ha med dig varje dag. De fem P:na. Anteckna noga", sa Komvux och artikulerade på bred skånska: "Penna, Papper, Pärm, Planering, Positiv".

Jag gick hem. Ville jag följa med i en högskolekurs någongång i livet hade jag ju mina vänners identiteter, och avgångsbetyg, att låna.

Kanske var det inte en särskilt hederlig approach till 2000-talets jobbmarknad för unga men livet blev åtminstone inte trögflytande. Vi hann springa tusen mil emellan vi åt, sov och dog.

Johanna Karlsson
7cares@gmail.com