Bäcksus och lövbrus

Sinnena är skärpta i Ingmar Simonssons tredje diktsamling "Inlandsresan" (Themis). Poeten lystrar till vinden och blickar in i skymningen, men även om landskapet spelar en huvudroll rör sig titelns resa kanske snarare i själens inre regioner än i geografin. Det är fråga om en naturlyrik som glider mellan iakttagelse och introspektion och låter minnena strömma fram. Inte minst färdas poeten tillbaka till barndomslandet och dubbelexponerar nu och då.

Dikterna präglas av en egenartad blandning av ålderstigna, ibland snudd på arkaiska, klanger och ordlekar av mer modernt snitt. Med allitterationer, repetitioner och språkliga nyskapelser frammanar Simonsson stillsam och stämningsfull poesi.

Det är en diktsamling som skulle ha vunnit mycket på att skäras ner och stramas åt: här finns en hel del upprepningar, putslustigheter och ojämnheter. Lite för många variationer på bäcksus och lövbrus.

Synd, för det finns en suggestion och musikalitet i Simonssons poesi som kunde bli effektfull i en stramare förpackning.

Ann Lingebrandt
annlingebrandt@hotmail.com