Om varför vi ska vara politiskt korrekta
Bengt Göransson. "Politiskt korrekt" är som bekant en nedsättande värdering. Politiskt korrekt är man när man ser till att ens åsikter och uttalanden ansluter till det som i offentligheten anses passande, och anpasslighet bör man undvika. För egen del har jag emellertid med tiden kommit att omvärdera begreppet. Jag tror att vi behöver mer, inte mindre av politisk korrekthet i samhället. Bara genom att värdesätta den kan vi hindra grov rasism, förakt för oliktänkande och kränkning av medmänniskor att exponeras offentligt.
Den som vet att hålla inne med den sortens åsikter och beteenden, som känner ett moraliskt tryck eller som lärt sig att skämmas för grovheter förtjänar respekt. Man ska veta hut – det är ett annat sätt att beskriva den positiva politiska korrektheten. Jag vet inte hur många gånger jag mött människor som hånfullt avvisat ett uttalande av ett föreningsmöte med orden "Jag vet nog vad de innerst inne tänkte!" Och som därmed tror sig sänka uttalandets värde. Tvärtom belägger det vikten av att vi emellanåt ställer oss bakom uttalanden som får oss att hejda oss. Yttrandefriheten får aldrig innebära en rätt för var och en att ge efter för varje sin fördom, och man är inte heller skyldig att framföra alla sina oöverlagda tankar.
Detta resonerar vi om en dag i Riksdagshuset, när Riksdagens Veteranförening träffas. Flera hundra personer som sysslat med politik och tillhört riksdagen minst en valperiod påminner varandra om tider som var, och självfallet kommer vi också att minnas en och annan debatt. Det är så vi kommer in på den politiska korrektheten, och vi är överens om att demokratin mår väl av att den får utrymme i samtal och debatter, och det inte bara i de församlingar där politiska företrädare verkar. En i gruppen uttalar oro för framtiden. "Kommer Sverigedemokraterna att ta plats i riksdagen efter nästa val? Är det partiets nya framtoning äkta eller döljer dess företrädare sina fördomar och odemokratiska tankar i en strävan att bli accepterade, det vill säga försöker de att i begreppets dåliga mening vara politiskt korrekta?"
Och då minns jag en riksdagsdebatt om blockaden mot Sydafrika. Den fördes mellan dåvarande moderate riksdagsmannen Sten Andersson i Malmö och Anita Gradin som var utrikeshandelsminister. När vi avslutat vår sammankomst tittar jag in i Riksdagsbiblioteket och hittar protokollet från den 6 april 1987. I sin slutreplik säger Andersson så här: "Till sist, fru talman: Om det nu är så att statsrådet och hennes likar inom centern och folkpartiet har svårt att sova om nätterna eller har problem med nerverna på grund av problemen i Sydafrika är det bättre att de går till doktorn och får litet Valium utskrivet än att de vidtar åtgärder som skadar svenska löntagare."
Allt annat än politiskt korrekt var Anderssons uttalande, och litet märkligt var det att hans parti efter detta lät honom sitta kvar i riksdagen ytterligare femton år innan han konverterade. Har han ändrat uppfattning? Hur som, skulle sverigedemokraterna nästa gång ta sig in i riksdagen, vore det nog bra om de i så fall höll inne med de värsta grovheterna?
Omprövningen i dag kan ju bero på att de skäms en smula.
Kommentarer