Kultur

I dag söndag röstar representanthuset i USA om en ny sjukvårdsförsäkring. I valet 2008 fick demokraterna stor majoritet, 253 mandat mot republikanernas 158. Ändå är utgången osäker. På lördagen vädjade president Obama om stöd och sa att ”om vi misslyckas kanske nästa möjlighet inte kommer förrän om en generation”. Filmen ovan visar ett känsloladdat tal som Obama höll den 15 mars i Ohio.

USA har världens dyraste sjukvård. De rika får den vård de behöver. Men bortåt femtio miljoner har ingen försäkring alls. Av dessa skulle med Barack Obamas förslag 30 miljoner bli försäkrade. I dag är sjukdom i familjen den vanligaste orsaken till konkurs. Den som får cancer kan tvingas sälja sitt hus.

Motståndet mot den med europeiska ögon moderata reformen har varit hysteriskt, särskilt från de stora lönsamma försäkringsbolagen men också från republikanerna. Konservativa teveshower har hetsat mot förslaget. Förre vicepresidentkandidaten Sarah Palin är en av många som, talat om Obamas ”dödspatruller”, att en statlig försäkring skulle avgöra vem som får vård eller inte.

Senaten måste sedan också rösta om reformen. Där har demokraterna 59 mandat mot republikanernas 41. Ändå är spelreglerna sådana att utgången inte alls är given.

USA är ett besynnerligt land. I veckan publicerades skrämmande fängelsestatistik som visade att var hundrade medborgare i straffmyndig ålder (2,3 miljoner) satt i fängelse (i Sverige är det 5 500 eller var tusende). USA är det land i världen som fängslar störst andel av sina medborgare. Många av landets fängelser är privatiserade och lönsam business. En oproportionerligt stor andel av fångarna är afroamerikaner, till följd av lagstiftning och sociala omständigheter. Var nionde afroamerikan mellan 20 och 34 års ålder sitter i fängelse. I filmen nedan diskuteras Pew Centers fängelsestatistik.

I dag för sju år sedan gick USA till angrepp mot Irak. Lyssna på skurken George W Bush ovan när han annonserar USA:s vidriga krig.

Bilden nedan visar den inre kretsen av krigsförbrytare under ett möte i Vita huset dagen före attacken. Förutom president Bush skymtar bland andra vicepresident Dick Cheney, försvarsminister Donald Rumsfield, dåvarande säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice och utrikesminister Colin Powell. Samtliga borde ställas till svars för kriget vid krigsförbrytardomstolen i Haag. World Tribunal on Iraq arbetar på det.

Det var ett krig som gick ut på att lägga beslag på Iraks rika oljeresurser, ett krig som byggdes på grova lögner, ett krig som vållat oändligt lidande hos den irakiska befolkningen. En miljon människor har dött, fyra miljoner är flyktingar.

Ockupationen fortsätter under president Obama, liksom irakiernas motståndskamp.

I dag kl 13 demonstrerar Irakkommittén på Gustav Adolfs torg i Malmö under parollen USA ut ur Irak.

Helsingborgs stadsmuseum på Södra Storgatan var för litet. När staden skulle bygga ut nytt museum förändrades uppdraget. Vi fick ett kulturhus med uppdrag att också skildra den lokala historien. Då båda historiska basutställningarna i kulturhuset, ”Fragment” och ”Vikten av vatten”, öppnades 2002 och skulle förnyats 2007. Självklart kan sådana utställningar inte pågå hur länge som helst. Redan fem år var för länge.

Men 2007 var det som bekant hela havet stormar på Dunkers, sedan kulturnämnden och dåvarande kulturchefen Disa Åberg över natten gett Niels Righolt, den kompetente chefen för Dunkers, sparken, samtidigt som husets organisation slogs i skärvor. Det var inledningen till en total dränering av kompetensen hos kulturhusets personal. Peter Carelli, expert på skånsk medeltidshistoria, hörde till de många som försvann/fördrevs från huset, i hans fall till posten som chef för Norrköpings stadsmuseum. Och de historiska samlingarna tycks ingen ha brytt sig ett dugg om, förrän nu.

I torsdagens HD meddelar nämndens ordförande Anders Lundström att de historiska utställningarna stängs i januari 2011 och öppnas efter 15 månader. Obegripligt länge och oacceptabelt.

Lundström uttalar sig i samband med presentationen:

”Det viktiga när arbetet nu sätts igång är att man kollar med intresserade och engagerade helsingborgare …”

Hur ser Helsingborgs historia ut? Var ska fokus ligga? Hur ska utställningarna presenteras? Till sådant behövs historiker och museimänniskor med kunnande och kompetens, det är inget för amatörer.

Dunkers var avsett inte minst som Helsingborgs stadsmuseum. Men mycket till stadsmuseet lär det inte bli i framtiden om Lundström får bestämma. Då ska basutställningarna ha ”en förankring i de museisamlingar som helsingborgarna är stolta över”, säger Lundström.

Tillbaka till stenåldern.

Dalahästarna har galloperat in på Dunkers i följe med stora flockar av älgar. I den nya turistbyrån i före detta kulturhuset slår man vakt om Helsingborgs egenart som turiststad med svenska flaggor, kylskåpsmagneter och kitsch i långa banor, som blå tröjor med guldgula kronor.

Allra först vid ingången finns ett bord uppdukat med prinsesstårta, alltså med prylar som har att göra med lilla sessan Victoria och lillprinsen Daniel.

Längst bort i lokalen finns ett litet bord med böcker relaterade till pågående utställningar i huset. De verkar snarast vara ett störande moment i sammanhanget, liksom den krafigt begränsade historiska litteraturen om Helsingborg, väl undangömd.

Här finns nästan ingenting som har med stadens eller regionens egen kultur och tradition att göra, inte ett Höganäskrus eller en Wallåkrakruka i saltglaserat.

Den turistkultur som lanseras är fullständigt nonsens, sämsta sortens Sverigekitsch utan kvalitet, lokal förankring eller egenart, allt enligt kulturnämndens nya policy, livligt påhejad av kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson.

”Barcelonas stadsrum (bilden) öppnar famnen mot havet, liksom Lissabons. Men i Oslo finns starka ekonomiska intressen som vill bygga barriärer mot havet och fjorden liksom här i Helsingborg.”

Den norske författaren och historikern Karsten Alnaes mötte på lördagen förre teaterchefen Lars Svenson i serien ”Samtal på Dunkers”, arrangerad av Föreningen Norden. Alldeles i inledningen kom det att handla om destruktiva likheter mellan Oslo och Helsingborg, hur politiker säljer sig till kapitalstarka affärsintressen på ett sätt som går ut över staden, särskilt över stadsrummets kontakt med havet.

Det är viktigt att städer när man bygger nytt tar hänsyn till historiska miljöer. Stadens historia manifesteras i dess  byggnader på ett sätt som ger kontinuitet och identitet åt oss som lever i städerna, fortsatte Alnaes, som, kändes det, kunde ha deltagit i demonstrationen mot Saltkristallen.

Efter samtalet strövade jag längs kajen bort mot Inre hamnen och blev återigen djupt bedrövad när jag försökte föreställa mig hur det planerade tolvvåningsbygget skulle ta över och förstöra den här platsen där Helsingborg mer än någon annan stans öppnar famnen mot havet.

Namninsamlingen med krav på folkomröstning i protest mot planerna fortsätter, listor finns på http://www.bevarathetivoli.se.

Dostojevskijs yxmördare Raskolnikov slår ihjäl en ensam gammal kvinna för att bevisa sin intellektuella kapacitet att begå det perfekta brottet. Nu poserar konstnären Lars Vilks med en yxa i högsta hugg sedan han blivit hotat och fått ny massmedial uppmärksamhet.

Vilks angriper en redan utsatt minoritetsgrupp, de svenska muslimerna. I torsdagens Svenska Dagbladet skriver Nalin Pekgul, ordförande för Socialdemokratiska kvinnoförbundet, och det är lätt att hålla med:

Jag tycker att Vilks skisser är avskyvärda. För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande. Karikatyrer som driver med makten eller förlöjligar våldsverkare kan man begripa, men detta? Varför kränka vanliga muslimer?

Många debattörer försvarar Vilks och talar om yttrandefrihet, rätten att kritisera en religion, och naturligtvis är en sådan rätt viktig. Men om Vilks hade angripit judendomen med teckningar som innehöll antisemitiska schabloner i syfte att kränka judar har jag svårt att tänka mig att någon skulle försvara honom. Är det så illa att muslimer blivit legitima mål för förnedring i Sverige? Det verkar så och det är på de barrikaderna Nimisbyggaren ställt sig.

Liksom då det gäller yxmördaren Raskolnikov präglas yxmannen Vilks handling av meningslöshet. Han är inte ute efter att säga något om Mohammed eller islam. Mohammedteckningen är bara öppningsdraget. Det handlar mycket mer om bilden på Vilks med yxan och hela det förutsägbara massmediala pådraget.

Jag känner medkänsla med Lars Vilks utsatthet efter hoten, men bara avsmak inför hela hans projekt.

Helsingborg är en av de kommuner som satsat mest i landet på kultur, har det ofta hetat. Nu förstår man ju hur den kalkylen är uppgjord. I sin kommentar till mitt förra inlägg skriver Annika Román Lundskog att kostnaden för att lägga ner musikskolan och lansera nya DU hittills uppgått till 3,5 miljoner. Till detta bör läggas avgångsvederlaget för den avskedade förre Dunkerschefen Niels Righolt, två årslöner, gissningsvis med allt inräknat så där två miljoner. Om kulturförvaltningen betalar marknadsmässig hyra för före detta konstmuseet Vikingsberg, omgjort till kontorslokal, tillkommer för de senaste tre åren minst en miljon. Till detta kommer de 900 000 kronor som kulturförvaltningen betalat per år för att SF ska driva biografen Röda Kvarn, som varit sommarstängd det mesta av året.

På tre år innebär det att åtta miljoner eller mer av Helsingborgs kulturanslag gått upp i rök. Till summan ska läggas rader av andra kostnader, som ombyggnaden av Dunkers till ny butik som sedan efter kort tid byggts om igen till turistbyrå.

Det är inte Dunkers som det är fel på utan kulturnämnd och kulturförvaltning.

Dunkers Unga lanserades för snart ett år sedan på ruinerna av den kvaddade musikskolan till ett pris av 700 000 kronor, skriver HD i dag. En enda jippodag, den så kallade DU-dagen kostade 380 000 kronor utan att ge många anmälningar. Två tredjedelar av de kurser som presenterades fick för få anmälningar och måste ställas in. Och i Dunkers källare ligger travar av överblivna kataloger, värda så där 75 000 kronor, vilka aldrig delades ut. Den ansvariga för det hela, Marianne Westholm ser det hela inte ”i termer av lyckas eller misslyckas”. Lite spill får man räkna med.

Men de här 700 000 kronorna kunde Dunkers ha använts till kultur i stället för marknadsföring och jippon. Dunkers saknar ju numera en chef. I stället finns det två verksamhetschefer, med åtminstone utåt oklara mandat. Och nu drar Turistbyrån in i den före detta museibutikens lokaler. Först satsade man stort på att bygga en butik, sen lägger man ganska snart ner den. Till egenproducerade utställningar och kataloger tycks det finnas allt mindre pengar.

Vem ansvarar för övergripande beslut om det finns motsatta intressen, i pengar eller då det gäller användningen av lokalerna? Och vem tar Marianne Westholm i örat och ställer henne till svars för det aktuella slöseriet??

I kväll har Stumpenensemblen, Helsingborgs enda fria teatergrupp, premiär på Dunkers med Henning Mankells ”Tyckte jag hörde hundar”. Teatergruppen får som bekant inga anslag, till det finns det inga pengar, bara förlustbidrag. Alltså inga pengar till Stumpen och 700 000 till misslyckad marknadsföring och jippo.

Så ser det ut i Helsingborgs destruktiva kulturliv.

Svensk vapenexport har haft ett rekordår under 2009, skriver Svenska Freds ordförande Anna Ek på sin blogg. Sverige sålde vapen för 13,5 miljarder kronor – och Pakistan är Sveriges tredje största vapenkund. På åtta år har den svenska vapenexporten fyrdubblats.

Det kryper av obehag när jag läser pressmeddelandet från det som nu heter Inspektionen för strategiska produkter, tidigare Krigsmaterielinspektionen. Är svenska vapen det som Pakistan behöver mest av allt, ett land där stora delar av befolkningen lever i extrem fattigdom?? I Pakistan finns ett överflöd av vapen som också naturligtvis hamnar hos talibaner och terrorister, än så länge dock inte landets kärnvapen. Andra storkunder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien.

Hur har det kunnat bli så här?  Svenska Freds genomförde i höstas, skriver Anna Ek, en opinionsundersökning som visade att 81 procent av svenskarna är emot vapenförsäljning till krigförande länder och hela 92 procent är mot försäljning av vapen där kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

Sveriges storsäljare är Stridsfordon 90, på bilden ovan under en övning i Kalifornien i USA.

Två dagar efter fullmäktigebeslutet om lyxhotellet funderar jag över varför så stor majoritet av politikerna var för beslutet medan så många av oss andra är mot det.

Avgörande för Peter Danielsson och politikerna tycks ha varit att miljardsatsningen inte kostade några pengar. Här får man ett hotell, en konferensanläggning och lite till och inte en skattekrona kostar det. Det måste ju vara bra politik?

Allt beror på hur man räknar, hur man tänker.

De där stökiga ungdomarna som hänger på Tivoli ger ju inte mycket till skatteintäkter och så värst många av dem lär inte stanna i stan, som är genuint ungdomsfientlig, det visar både hanteringen av The Tivoli och Röda Kvarn.

Men hotellgästerna och kongressdeltagarna de kommer att köpa nya skor och slipsar här i stan och sätta fart på ekonomin. Med lyxkryssningskajen alldeles invid blir ju Helsingborg nästan som Monte Carlo. Ja vi hamnar på världskartan, sa ju en av grabbarna.

För så många av oss andra handlar om raka motsatsen, att politikerna säljer ut några av de bästa bitarna och immateriella värdena av den här stan till reapris eller för alls ingenting.

Nu är det namninsamlingen med krav på en folkomröstning som gäller. Låt oss ge politikerna en match! De behöver en lektion i demokrati, att det finns andra värden, att det inte bara är stålar som räknas.

Sidan för blankettnedladdning för namninsamlingen är
http://www.bevarathetivoli.se