Kultur

Barack Obama presenterade på fredagen en tidsplan för hur amerikanska trupper ska lämna Irak. Efter sju och ett halvt års krig och ockupation kommer de sista ”stridande förbanden” att vara ute ur Irak den 31 augusti 2010. Antikrigsrörelsen är besviken över att så många som 50 000 soldater stannar till årsskiftet 2011/2012.

George W Bush introducerade kriget som kort och lönsamt. Bush trodde att kriget skulle kosta mellan 60 och 100 miljarder dollar och att det skulle kunna betalas med irakiska oljeinkomster. Nu nämns siffror på 3000 miljarder dollar.

Krigets offer summeras. 4253 amerikanska soldater har dödats. Bortåt 100 000 civila offer har krävts, enligt Iraq Body Counts noggranna dokumentation fall för fall.  Siffran kan dock vara tiofallt större. Information Clearing House uppskattar antalet döda civila till över 1 300 000. Man arbetar med metoder för att beräkna antalet offer i krig, utarbetade bland annat av den ansedda brittiska medicinska tidskriften The Lancet.

Det var den 20 mars 2003 som USA anföll Irak, ett smutsigt krig byggt på lögner om påstådda massförstörelsevapen och med en dold agenda, vars syfte var att ta kontroll över landets oljetillgångar.

Helsingborg är centrum i Sverige för yaziderna. Omkring 800 av världens 500 000 yazider eller jezider bor i Helsingborgsområdet, där det försöker utöva sin urgamla religion, hör jag på P1:s ”Människor och tro”.

– Om helsingborgarna får se människor samla sig kring en påfågelsstaty, då har det kommit en jezidisk predikant från norra Irak till stan, säger kännaren Ingmar Karlsson, som intervjuas.

Påfågelsängeln, Malak Ta’us, är jezidernas viktigaste guddom, som har värpt värdsaltet som ett kosmiskt ägg.

Det låter nästan som en poetisk omskrivning av ”big bang”, tänker jag, alltings början då materia och energi fanns koncentrerat i ett ”kosmiskt ägg” som började expandera.

När Malak Ta’us värpt det kosmiska ägget grät han i sju tusen år, vilket släckte helvetets eldar. Kanske är Malak Ta’us ingen mindre än Satan, men en Satan, som i jezidisk tro är god.

Jezidernas religion har sitt ursprung i kurdisk mytologi och vedisk hinduism, men har också upptagit element från bland annat zoroastrism, judendom, islam och kristendom.

I dag är jeziderna förföljda. De betraktas som ett ”kätterskt folk” av fundamentalistiska muslimer. Deras hemtrakter finns i norra Iraks kurdiska områden och många har under kriget flytt till länder som Tyskland och Sverige. Bilden härinvid är frånslutet av 1800-talet, jezider i Mardin i sydöstra Turkiet.

Helsingborg blev centrum för de ett par tusen jeziderna i Sverige, därför att staden är så vacker och för att klimatet påminner om det i regionen norr om irakiska Mosul, säger en i programmet intervjuad helsingborgsk jezid.

Tänk om Helsingborg fick en påfågelsstaty, fantiserar jag, en Malak Ta’us …

Fotnot: Människor och tro sänds i repris lördag 27/2 kl 17.00 på P1.

Helsingborg har högst kulturanslag i landet per invånare brukar det heta. Men vad går pengarna till?

Sedan musikskolan fick hela sin verksamhet förflyttad till Dunkers får man sedan 2005 betala två miljoner i årlig hyra för lokalerna till det kommunägda Kärnfastigheter, som själv har ståndsmässiga lokaler i Konsul Perssons villa. Hösten 2008 höjdes avgifterna för elever med fyrtio procent. Båda åtgärderna ökar också den sociala snedrekryteringen.

Kommunfullmäktige anslog 2007 en miljon för inrättandet av en kulturskola, som inte blir av. Vart har de pengarna tagit vägen? Ingen ”återrapportering har skett till Kommunfullmäktige avseende förändrad användning”, heter det i den tidigare nämnda JO-amnmälan mot Marianne Westholm och Kulturnämnden.

Nu anställs en rad nya mellanchefer till nya SKU samtidigt som musiklärare sägs upp. Allt har ett pris. Kommer uppsägningarna att drivas till Arbetsdomstolen lär priset bli mycket högt. Hur mycket mer kostar SKU:s nya organisation? Finns det en budget? Är det tänkt att SKU ska gå med vinst, med tanke på uppläggets kommersiella karaktär – eller?

Uppsägningen av Niels Righolt sommaren 2007 kostar fortfarande pengar för avgångsvederlag, vad jag förstår.

Vikingsberg (Fotot här av Roland Bengtsson) har degraderats från konstmuseum till kontor för kulturförvaltningen. Mer exklusiva lokaler i Helsingborg kan man knappast tänka sig? Vad betalar kulturförvaltningen i hyra, undrar jag.

I en artikel i augusti 2007 skrev nyligen bortgångna Silvia Helperin Sandström, under många år intendent på Vikingsberg:

”Jag kör uppför Hälsobacken och tittar upp mot denna lilla byggnad som en gång uppfördes efter mönster av Mme Pompadours slott Petit Trianon. Visst kan man i dag bygga stora funktionella boningar åt konsten. Men gamla, stämningsfulla byggnader, som också är tjänliga som utställningsplats, kan man inte bygga, de måste finnas kvar, och när de finns bör man värna om dem. Att göra dem till administrationslokaler innebär att man berövar stadens borgare ett stort kulturvärde.”

På Röda Kvarn går visningen av film på sparlåga. Kulturnämnden är helt ointresserad men betalar kontraktsenlig dyr hyra. För stadens båda filmstudios som blomstrar är biografen nödvändig. De kommer att gå i graven den dag nämnden tröttnar, vilket sannolikt inte dröjer länge.

Den där Dunkersbroschyren som fick tryckas om för 100 000 kronor sticker också i ögonen, så mycket prestigepengar och slöseri med skattemedel.

För en utomstående verkar det vara mycket lösa boliner och synnerligen oklar hantering av de kommunala kulturanslagen, till följd av bristande planering, hårdhänt brukspatronpersonalpolitik och diffus politisk styrning.

Statens fastighetsverk ser över sin ”fastighetsportfölj”. Bland det som möjligen bjuds ut till uthyrning eller försäljning finns en centralt belägen fastighet i Gamla stan i Stockholm med 112 rum och utsikt över Strömmen. Pris kan diskuteras.

Verket har 550 fastigheter i portföljen. Nu ska man sälja eller hyra ut så där en tiondedel av dem. ”Tradition i avveckling”, förlåt utveckling, är mottot. Bland de byggnader man vill göra sig av med finns dessvärre bland annat Tomarps Kungsgård. Ulrika Bergström, kulturarvschef på Statens fastighetsverk, säger:

”Genom att utveckla och levandegöra 20 av SFV:s fastigheter till stora besöksmål med över 20 000 besökare per år, skulle vi kunna bidra till samhällsnyttan genom ökad tillgänglighet såväl som nya arbetstillfällen och skatteintäkter. ”Dessa kulturfastigheter, som vi anser ha god utvecklingspotential, skulle kunna stimulera entreprenörskap och stödja inhemsk kulturturism såväl som locka besökare från utlandet.”

Kulturarvet blir business när man talar om SFV:s ”fastighetsportfölj”. Verket spekulerar med vårt kulturarv, vilket elände, vilken kortsynthet. Ska inte bara äldreomsorgen utan också kulturarvet privatiseras?? Sälj ut kungliga slottet då, det kan användas bättre än nu.

Bästa kulturarvschef: Tomarp har över 20 000 besökare om året. Där finns entreprenörer, ja eldsjälar, Ulf-Melvin Fjellström och Margareth Anderberg Fjellström. Det finns en fungerande kulturturism, den behöver inte utvecklas. Här skapas skatteintäkter. Allt i livet är inte pengar! Här finns besökare från utlandet, inte bara storkarna.

Den borgerliga regeringen gav SFV i maj 08 uppdraget att ”se över sin fastighetsportfölj”. Skulle Tomarp säljas eller avvecklas är det ett oåterkalleligt svek mot både ett regionalt och nationellt kulturarv, en byggnad där de äldsta delarna är 700 år, med en mycket väl fungerande utställningsverksamhet.

Det extremt löjliga och fula monumentet i Kvidinge vill SFV däremot bevara, på platsen där en stupfull tronarvinge föll av hästen och dog för 200 år sedan. Vilken inskränkthet, vilken okunnighet om verkliga värden.

När kulturnämnden för ett år sedan anställde Marianne Westholm fick hon ett personalansvar på över sextio personer, i huvudsak musiklärare, men också museivärdar på RumEtt på Dunkers, en projektledare för Film Helsingborg och fyra bild- och dramapedagoger.

Den framtida organisationen blir helt annorlunda, inspirerad av Music Factory i Skara, Bert Karlssons hjärteprojekt, se min tidigare blogg.

Under hösten var det hela havet stormar med personalen. Musikskolan blev nerlagd, alla tjänster blev uppsagda, folk uppmanades söka nya jobb utan att veta mycket om dem. Enligt den tidigare nämnda JO-anmälan försvinner en fjärdedel av musikområdets lärartjänster.

En anställd med halvt sjukbidrag blev utan jobb, men återfick sin tjänst efter en tid. En heltidsanställd pedagog som blev uppsagd, erbjöds tjänst inom förskolan … Och så vidare. Fortsättning lär följa vid Arbetsdomstolen.

Nu skapas SKU i tre delar. ”Arrangemang och försäljning” har fått en ny chef, hämtad från Marianne Westholms och Bert Karlssons Skara. Hans ansvar blir ”kurser för barn och ungdomar om hur man arrangerar aktiviteter inom samtliga konstformer”, enligt Music Factorys musikbranschkoncept. Tidigare lärde sig ungar spela fiol och piano av utbildade pedagoger. Nu ska det coachas och sponsras och försäljas kurser och kompetens.

Den nya Skarachefens fru dansade med till Helsingborg och fick jobb som Dansutvecklare. Vilken balett.

Verkstad heter organisationens andra box.  Här handlar det om ”aktiv coachning från ax till limpa”, med ”skapande diskussioner” och ”råd om distributionsvägar” och lite annat, som kurser i ”hantering av verktyg (digitalt, analogt, redskapsmässigt), med utgångspunkten: Vad är det som ska kreeras?”.

I den tredje boxen, ”Hantverk” talas det om halvårslånga utbildningar inom musik, teater, konst, dans, filmskapande och crossover. Här är Marianne Westholm underlydande mellanchef till sig själv. Hon och hennes chef ska under punkten ”Nätverksarbete” utbilda i ”initiativ till samarbete externt” och ”initiativ till infrastruktur för samarbete”.

Min beskrivning är inte rättvis, därför att luddigheter och flummigheter i ordval totalt döljer vad det är frågan om. Vad ska man göra, för vem och av vem, undrar jag. Bara inom kultursektorn kan man fara fram så här. Hade samma metoder använts vid ett värmekraftverk hade många snabbt hamnat i kylan.

Det som nu sker drabbar många anställda. I mina samtal med berörda har ordvalen handlat om ”skräckvälde”, om ”munkavle”, det har hetat att Dunkers görs om till en ”jättefritidsgård”. Man skrämmer folk till tystnad – och lyckades som bekant nyligen också att få alla musikerna i symfoniorkestern att undvika att ta ton.

Kulturnämnden har ett tungt politiskt ansvar, men nämndens ordförande Anders Lundström  förklarade i lördagens HD (14/2) att allt är frid och fröjd och att alla är glada. Den till siste mars tillförordnade kulturchefen Gunnar Enefält bemötte (HD tisdag 24/2) heller inte i sak något av den kritik som framförts från många olika håll.

Men det jäser under ytan. Vad är det som ska kreeras? Kaos?

Det här kommer att sluta inte med en viskning utan med en skräll.

Rosa Parks vägrade resa sig i bussen i Montgomery i Alabama, den förste december 1955. Så föddes den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Det var i Montgomery som Martin Luther King blev rörelsen och snart USA:s moraliske ledare.

I oktober 2008 reste jag i den amerikanska södern i medborgarrättsrörelsens och Martin Luther Kings fotspår. Det var en oförglömlig resa under den valkampanj som skulle före Barack Obama till presidentposten.

På Yotube fann jag nu en sång som hyllar Barack Obama genom att knyta samman händelserna, troskyldigt och kanske naivt, men med så mycket hjärta. Den handlar om Rosa Parks som satt kvar, så att Martin Luther King kunde gå, så att Barack Obama kan springa och alla barnen kan flyga … På engelska betyder ”run” både ”springa” och delta i valet, ”run for presidency” …

I morgon torsdag ska jag berätta om Martin Luther King – som skulle fyllt 80 den 15 januari i år – för ungdomar på den internationella skolan i Helsingborg och visa den här lilla filmen, som ni mina bloggläsare kan titta på här.

TV-reallytyserien ”Fame Factory” på TV3 var en musiktalangtävling ledd av Bert Karlsson, med den förste producenten hämtad från ”Big Brother” och den andre från ”Robinson”. Det gjordes i Karlssons Skara och i sin självbiografi ”Mitt liv som Bert” (2008) kallar han satsningen en jättesuccé. Den handlar om kommersiell glättad populärkultur på svensktopps och melodifestivalnivå. Efter Fame Factory följde Music Factory.

I början av 2000-talet ”… köpte jag ett kvarter inne i Skara och gjorde tillsammans med kommunen och Mega om det till ett utbildningscentrum för musik, Music Factory”, skriver Bert Karlsson.

”Vi utgick från Fame Factory-idén och har i dag utvecklat den vidare till en musikhögskola i samarbete med högskolan i Skövde”.

Men det finns problem. Musikhögskola eller vad? Man har ”inte fått riksintag”, till skillnad från skolan i Hultsfred. Karlsson skriver upprörd:

”Fast man kan ju fråga sig vad det finns för musikkunnande att basera utbildningen i Hultsfred på. Där har de ju bara erfarenhet av att anordna en stor fyllefest varje år, en sprit– och drogfest där tjejer blir våldtagna”.

Surt sa räven.

Om vi inte får riksintag ”tvingas vi göra den till en friskola”, fortsätter han.

Efter en rad ekonomiska skandaler och konkurser i spåren av Fame World återstår för Karlsson att …

”Music Factory kommer att leva kvar. Mitt avtryck för framtiden blir förmodligen skolan jag har byggt. Den är grunden för Skaras framgång just nu …” , ”en skola för musikbranschen”.

Music Factory är ingen musikhögskola i ordets egentliga mening, utan snarare ett gymnasieprogram i ”musik- och ljudproduktion” men med ett 120-poängs (tvåårigt) högskoleprogram med samma inriktning, som vänder sig till musiker och blivande entreprenör i musikindustrin. Inom utbildningen erbjuds enligt hemsidan ett coachingprogram, där studenter får träffa mentorer som bl a arbetat md Tom Waits, Melodifestivalen, MTV och andra … Mottot är ”Här utbildar vi nästa generations oslagbara musikbransch!”.

Marianne Westholm, sedan årsskiftet ansvarig för Dunkers musikutbud och för den tidigare musikskolan i Helsingborg, var under några år förste vd för detta ”Music Factory”. Det var vad jag förstår den merit som avgjorde att hon fick jobbet.

Det hade inte behövt vara fel. Men efter hennes framfart under hösten tyder mycket på att hon vill omsätta idéerna från Bert Karlssons Music Factory till Helsingborg och Dunkers. Hon har avskedat kvalificerade musiklärare och anställt tidigare medarbetare i Skara som mellanchefer i Helsingborg.

Det har blivit en obehaglig och uppslitande konfrontation mellan olika världar och värderingar. Det som har varit Dunkers profil och varumärke alltsedan starten håller på att omdefinieras utan offentlig insyn, med kulturnämndens Anders Lundström som en ja-sägande nickedocka.

Kvälls- och veckopressen går ner i spagat i underdåniga artiklar efter tisdagens nyhet om att kronprinsessan Victoria till slut får sin gyminstruktör Daniel Westling. ”Nu blir han prins Daniel”, jublar Expressen med den getingvassa journalistiken. Suck! Men monarkins enda existensberättigande numera är ju att förse de här medierna med skvallermaterial, en rätt kass form för presstöd.

Eftersom Victoria enligt grundlagar och det hela kommer att bli drottning en gång i tiden, inshallah, så är förlovningen inte bara en privatsak. Jag minns när Victoria invigde Dunkers med överklasstockholmsflams till en regnhuttrande publik och hur jag då tänkte att nähä, inte en drottning för mig.
För övrigt är monarkin är ett fullständigt förlegat statsskick.

Drottning Silvia borde gått i pension när hon fyllde 65 strax före jul – och tagit gubben med sig!

Israel fortsätter att terrorisera civilbefolkningen i Gaza. På Ali Esbatis blogg finner jag filmen ovan som visar hur en grupp människor som arbetar på fälten blir utsatta för beskjutning av israeliska soldater. En kvinna med megafon (amerikansk solidaritetsaktivist?) ropar på engelska: ”Sluta skjut. Vi är obeväpnade bönder”. Men hennes böner hjälper inte, beskjutningen fortsätter, till synes utan någon anledning. Det tyder på att armén tappat varje uns av moral och att man betraktar palestinierna som djur. Det land som låter sina soldater bete sig så här är djupt ocivliserat och kränker alla internationella regler.

Eller ingår beskjutningen i en medveten strategi? På Ingaza-bloggen publicerades nyligen uppgifter om att fyra palestinska bönder skjutits vid olika tillfällen. Här citeras också brittiska The Observer som (1/2) skriver att stora delar av Gazas odlingsbara mark förstörts under kriget och att den fortsatta blockaden har skapat en desperat livsmedelskris. Enligt FN-uppgifter har uppemot hälften eller mer av Gazas jordbruk slagits ut under kriget.

Och nu skjuter Israels soldater prick på bönder under arbete medan befolkningen svälter.

”Flera tidigare fångar från Guantánamobasen som USA släppt tidigare är nu aktiva terrorister”, heter det i ett TT-telegram publicerat bland annat i måndagens HD/NST, skriver av Karl Vicktor Olsson.

I en sidoartikel – utan källhänvisning – heter det att minst elva frisläppta före detta fångar i Saudiarabien har ”flytt och gått med i utländska terrrorganisationer”.

I min blogg från den 4 februari, ”Bill O’Reilly om Obama och Guantánamo”, citerade jag en rapport om den här sortens vaga och ospecifierade uppgifter om före detta fångar, gjord av ansedda mediegranskande FAIR, Fairness and Accuracy in Reporting. Det är bland annat den Bushvänliga TV-kanalen Fox som spritt den här sortens information, särskilt kanalens stjärnnamn, Bill O’Reilly. Jag blir förskräckt när jag ser hur TT okritiskt återger uppgifter, som måste betraktas som desinformation och inslag i kampanjen mot president Obamas beslut att stänga lägret.

Pentagon har lämnat många av de här uppgifterna, skrev FAIRs Peter Hart i den nämnda rapporten.

”På förfrågan har det hänt att man lämnat namn på folk som aldrig varit i Guantánamo, än mindre frisläppts. I några fall har man stämplat personer som deltagit i en dokumentär, vilken visats vid Cannesfestivalen.”

Om de här personerna verkligen var terrorister, borde Bushadministrationen inte haft några problem med att hålla kvar dem, fortsätter FAIRs Peter Hart. Om de inte var terrorister men blev det efter att ha suttit i Guantánamo i åravis, då visar det att Guantánamo är problemet snarare än lösningen.

I TT:s artikel namnges en enda person, Said Ali al-Shihiri. Hans tragiska livsöde skildras på Wikipedias engelska utgåva. Han greps i december 2001, vid gränsen mellan Pakistan och Afghanistan, vid den tidpunkt då USA betalade ett högt pris för alla utlämnade ”terrorister”. Han blev en av de första fångarna i Guantánamo. Efter sex år utan rättegång överfördes han i november 2007 till ett saudiskt fängelse. Det finns olika uppgifter om hans öde därefter. I en intervju i Saudi Gazette den 29 januari i år säger Sahiris pappa att sonen verkade ha anpassat sig till ett vanligt liv när han försvann i oktober 2008. Uppgifter i en propagandavideo från al-Qaiida hävdar att han nu är andreman i organisationen i Jemen. al-Qaidas video är TT:s enda angivna källa.

Stängningen av Guantánamo är kontroversiell i kretsar i USA. Många har intresse av att sprida desinformation. Svenska TT borde vara medveten om de förutsättningarna, särskilt nu när det förekommer en debatt om Sverige ska ta emot tidigare fångar från lägret.

Bilden ovan visar fångar som anländer till Guantánamos Camp X-Ray i januari 2002.