Öknen är vårt liv
Förr kunde en beduin visa sin rikedom med kameler eller rentav köpa sig en hustru. I dag är det inte kameler utan fyrhjulsdrivna Toyotajeepar som gäller. Åtminstone är det vad turistfolket säger, fast jag tror inte att de resonerat med beduinerna om frågan.
I oasen Bahariya, 35 mil sydväst om Kairo driver svenska Ann Brun och hennes egyptiske man Ahmed ElShimy ”Golden Valley Hotel & Safari”. Ann hade doktorerat i Lund men ville att livet skulle vara något mer än så – och flyttade till oasen, där hon är som en nutida Karen Blixen, men i Sahara.
Härifrån startar min ökenexpedition, sex dagar i Sahara, med Hesham Bahari från Alhambras förlag i Lund. Hesham är inte bara bokförläggare utan arrangerar också kulturresor och ökenexpeditioner till Egypten.
Tre Toyota Cruisers tar oss genom Svarta öknen mot Vita Öknen. En bit färdas vi längs asfaltväg men så svänger jeeparna av ut i öknens väglösa ingenting och allting. Landskapet skiftar oupphörligt. Jeeparna slirar över väldiga sanddyner som övergår i stenig mark, täckt av oxiderade svarta järnstenar.
I solnedgången slår vi läger på en magisk plats, bredvid vad Hesham kallar ”Alhambras plattformar”, tre besynnerliga ett par meter höga uppbygga cirklar, 20, 15 och 10 meter i diameter. Är det naturen som format dem – eller människor, men vilka i så fall och när? Och varför, med vilket syfte? Det finns inga svar. Men en gång var öknen här bebodd och täckt av savann. På andra ställen finns unika förhistoriska grottmålningar i Sahara.
Någon sentida besökare har med järnstenar textat på en av plattformarna: ”Earth shows God’s Glory”.
Jeeparna ställs i en kvadrat med en öppen sida. Vid elden en bit bort spelar den 23-årige kocken och chaufförerna sina sånger i natten.
– Vem har lärt dej laga så god mat, frågar jag kocken. Är det din mamma?
– Också en åsna kan lära sig allt genom träning, skrattar han. Hans egyptiska linssoppa med lime är oslagbar.
Alla kommer från Bahariyaoasen.
– Öknen är vårt hem, öknen är vårt liv.
Solen går ner över Sahara, himlen flammar upp, nymånen vilar som en skål i väster och nära Orion och Sirius. Från sovsäcken ser jag Saharas gnistrande Vintergata över mig. En ökenräv hörs helt nära.
