Kultur

En kväll i vid lägerelden i öknen berättar Hesham om när han han en gång arbetade för en stor Hollywoodproduktion, en film om profeten Mohammeds liv, vilken spelades in i södra Libyiens öken. Hundratals statister och amerikanska superstjärnor medverkade. Libyens envåldshärskare Muammar al-Khadaffi hade gett projektet sin välsignelse och hade nog gärna själv spelat Mohammed, gissar Hesham. Så blev det hursom inte. Däremot skymtade någon gång skuggan av Khadaffis kamel, som vore det Mohammeds, eller hur det nu var.

För att de amerikanska skådisarna skulle se välklädda ut ingick i filmteamet ett tiotal turbanrullare, som hade fullt upp att göra.

På souken i oasen Bahariya köper jag en röd palestinasjal. Hesham hjälper mig att göra en turban av den. Det är en praktisk huvudbonad, som skyddar mot sand och sol. På bilden står jag med Hesham. Efter några dagar i öknen rullar jag själv min turban så att den sitter som gjuten. Jag börjar allt mer trivas med den och i öknen går ju de flesta klädda så här.

Så är det inte i Luxor, där ökenfärden med fyrhjulsdrivna jeepar slutar. I Luxor blir jag med min turban en hopplös lantis eller något ditåt. På den lilla färjan över Nilen tjoar någon efter mig, ”Hej där Yassir Arafat”.

Inlägget skrevs den 14 april, 2009 klockan 08:07 och har etiketten Egypten, Kultur, Öknen. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt.