Landsortspressens har gett upp sitt bokrecenserande, skriver Per Landin i kulturdelen i torsdagens DN. Han nämner två undantag, Norrköpings Tidningar och Helsingborgs Dagblad (tack för det) men ser annars att den seriösa bokbevakningen utanför storstäderna mer eller mindre har upphört. Landin pekar på två orsaker: Många tidningar följde efter Dagens Nyheter, som var först ut med att lägga samman kultur- och nöjesavdelningarna. Tabloidiseringsvågen har därtill lett till kortare texter och snuttifiering.

Landin tar upp två förtydligande exempel. Klas Östergrens ”Orkanpartyt” från 2007 fick 9 recensioner, en tredjedel av recensionerna till hans ”Fattiga riddare och stora svenskar” från 1983. Thomas von Vegesacks ”Utan hem i tiden” från 2008 fick bara 3 recensioner, medan hans ”Smak för frihet” från 1995 fick 18 recensioner.

Det är illa för tidningarna att avstå från ofta välskrivna och fördjupande artiklar, det är illa för bokläsarna, som för att orientera sig mer och mer blir utlämnade åt TV-soffornas snabba omdömen, det är illa för kulturen i det här landet, där dialogen och responsen på litteratur länge varit en källåder i det offentliga samtal som blivit alltmer förorenat av pladder.

Varför skulle man blanda ihop kultur och nöje? Nöjesjournalistik är något väsensskilt annat än kulturjournalistik, som har olika förutsättningar. Det finns bra och dåliga texter inom båda genrerna. På nöjessidorna är frestelserna större för det lättköpta och publikfriande, för kändiseriet med alla avarter. Kulturredaktionerna har andra risker, men också en frihet, det som är kulturjournalistikens grund, att en skribent med kunskaper och stilistisk förmåga kommenterar eller reflekterar över en kulturföreteelse eller ett ämne som angår honom eller henne.

Det där har många redaktionsledningar inte kunnat hantera. Antagligen har man irriterat sig på kulturredaktionenrnas (tidigare?) relativa självständighet och tyckt att ”tråkiga” och ”svåra” kulturartiklar behöver lättas upp med ”lättsamt” nöje. Vilket är illa tänkt och därtill en grov underskattning av läsarna. Läsarna vill ha bra texter som får dem att reagera och tänka efter i en tid där pladderhattarnas fördumning och förytligande breder ut sig som lava i medierna.